Listan över de 466 apotek som är till salu är nu offentlig och privatiseringsprocessen har - äntligen - inletts på allvar.
Det 40-åriga statliga ägarmonopolet är därmed historia.
Alliansen har gjort en viktig privatisering som på sikt kommer att gynna kunderna. Inga försäljningar och omregleringar är smärtfria, för att tala apoteksspråk.
Men försäljningen är ett av flera exempel på hur vår borgerliga regering inte är riktigt konsekvent i synen på statligt vs privat ägande: ungefär var tredje apotek ska fortfarande kvarstå i statlig ägo.
Apropå Saab har Maud Olofsson varit föredömligt tydlig: Staten ska inte äga och driva bilföretag. Motsvarande borde väl gälla för flygbolag, eller?
Här har näringsminister Olofsson i stället tankat SAS med drygt en miljard kronor av skattebetalarnas pengar; ett trött gammalt krisdrabbat flygbolag som knappt har råd att rulla ut från gaten.
Dags att utfärda en flip-flop-varning: Å ena sidan förespråkar Maud Olofsson privatiseringar, å andra sidan vill hon öka det statliga bolagsägandet via AP-fonderna, något som Socialdemokraterna länge kämpat för.

Inför Centerstämman, som börjar i morgon, föreslår partistyrelsen att placeringsreglerna för Första till Fjärde AP-fonderna ändras. Det tidigare taket på 5 procents ägande bör slopas och fonderna ska precis som den Sjätte AP-fonden ha obegränsade möjligheter att placera kapital i onoterade aktier.
Om avsändaren vore Thomas Östros hade det inte varit förvånande. Men vill verkligen Maud Olofsson, av alla, ha mer av statligt institutionellt ägande?
Det är ett anmärkningsvärt farligt förslag från en partiledare som under bilkrisen stått på sunda liberala barrikader.
Visserligen befinner sig AP-fonderna på ett visst avstånd från regering och riksdag. Den senaste veckans debatt, om Mats Odells ogenomtänkta bonusstopp i de företag AP-fonderna placerar pensionspengar, visar dock hur frestande det är att detaljstyra fonderna för politiska ändamål.'

Regeringens bankägande imponerar inte heller. Nej, det är förstås inte säljläge för SBAB nu, men var det verkligen nödvändigt att uppgradera bolåneinstitutet till en fullvärdig bank som regeringen gjort? Till och med regeringens egen myndighet riksgälden har protesterat och "avstyrker förslaget att vidga SBAB:s uppdrag".
Den statliga energijätten och vinstmaskinen Vattenfall har fått ett slags frikort på att öka svenska statens ägande ute i Europa.
Man kan instämma i att staten ska ha kvar en aktiemajoritet i just Vattenfall och argumentera för att en långsiktigt stabil energiförsörjning är ett vitalt nationellt intresse. Men det motiverar inte varför just svenska staten ska äga nederländska energijättar och tyska kärnkraftverk.
Inte för att det var bättre under Göran Perssons tid. Men regeringen Reinfeldt är anmärkningsvärt ideologiskt inkonsekvent i sin statliga ägarpolitik.