Efter Arkelstenaffären har mutdebatten varit intensiv. Jurister, liksom denna ledarsida, har föreslagit både offentliga gåvoregister och etiska riktlinjer.
De flesta riksdagsledamöter säger nej - av pikanta skäl.
Sven-Erik Österberg (S) fruktar att riksdagsmän inte ska "kunna röra sig ute i samhället" om etiken tilltar. Fredrik Reinfeldt (M) säger: "Jag är inte alltid säker på att det går att skriva det perfekta papperet som förutser varje situation." Hm, en lagstiftare som inte tror på nedskrivna regler. Intressant.
Johan Pehrson (FP) har tappat kompassen: "Om någon drabbas väldigt mycket och ofta av dåligt omdöme brukar det lösas genom allmänna fria val där väljarna röstar bort en sådan person."
Exakt var röstar mr Pehrson? I Ohio? I Robinsons öråd? Inte i Sverige, tydligen, för här är det partierna som nominerar kandidaterna. "Rösta bort", det går inte.
Norge har ett offentligt register för "gaver". Hur svårt kan det vara?

Men svenska politiker är inte påfallande öppna. I synnerhet inte Moderaterna. Detta "statsbärande parti", enligt egen utsago, vägrade i det längsta att gå med på ett offentligt, obligatoriskt register över riksdagsmännens styrelseuppdrag och aktieinnehav.
Dessutom är det teoretiskt möjligt att Moderaternas kampanjer finanseras av oljebranschen.
Nej, ingenting tyder på att det är så. Men kruxet är att ingenting heller tyder på att INTE är så. Moderaterna vägrar nämligen att uppge vilka privata sponsorer man har. Kristdemokraterna är likadana. Verklighetens folk får inte veta varifrån KD får sina verkliga stålar.

Sverige är, tillsammans med Schweiz, Malta och San Marino, ensamt i Europa om att inte ha en lag som tvingar partierna att redovisa privata bidrag.
Centern och Folkpartiet har dock, liksom de rödgröna, varit för en lag. Men i tisdagens partiledardebatt svek Jan Björklund (FP) djupt, när Peter Eriksson (MP) ställde honom mot väggen. Först avfärdade Björklund mutdebatten efter Arkelstenaffären med att Sverige fångats av en "kvällstidningsstämning". Sedan sade han att "vi måste nå en överenskommelse mellan partierna och inte bara votera igenom detta med en viss majoritet i riksdagen".
Folkpartiet vill alltså inte stödja Miljöpartiets riksdagsmotion. Fegt och solkigt.
Det är inte bara kvällstidningarna, herr Björklund, som intresserar sig för korruptionens problematik. I år har Sverige kritiserats för sin laglöshet i partibidragsfrågor av både Europarådet, som varnade för att vårt renommé som ett icke-korrupt land kan skadas, och av Transparency International.

Sverige är mindre korrupt än de flesta andra länder. Det finns ett stort förtroende mellan människor och grupper i samhället. Det gör oss rika. Men svenska politiker bör akta sig för att vara arroganta.
Ett tillitsfullt samhällsklimat tar århundraden att bygga upp. Vill ni verkligen veta hur snabbt det kan raseras?