Upploppen i England har inte bara skakat Londonborna, utan även de brittiska demokratiska grundvalarna. Detta blev inte minst tydligt i den parlamentsdebatt där den konservative premiärministern David Cameron öppnade för att stänga sajter och sociala medietjänster som Twitter.
Cameron hotar att stänga tjänsterna för att ungdomsgrupper använt sig av Twitter och liknande tjänster för att kalla till kravall. Okej, minst lika många har varnats med hjälp av samma verktyg och lyckats undvika att hamna mitt i kaoset. Twitter har över 200 miljoner användare i världen.
Det är förståeligt att politiker vill ta till drastiska metoder för att ta itu med drastiska problem. Men en demokrati får aldrig lättvindigt släppa principen om medborgarnas möjlighet till fri kommunikation, upplopp eller inte. Om en kommunikationskanal stängs är det inte bara brottslingar som stängs ute, även den stora majoriteten laglydiga drabbas.

Det verkar som att datorer och internet fortfarande ses som något nytt, och skrämmande, av våra lagstiftare. Ingen tror att förslag om att stänga telefonnäten vid fotbollskravaller skulle dyka upp. Eller att politikerna får för sig att förbjuda postutdelning efter att brevledes mottagit hot.
Talade nog har den kinesiska tabloiden Global Times hyllat Camerons förslag, givetvis för att just Kina brukar kritiseras för omfattande nätcensur. Utrikesminister Carl Bildt (M) använde Twitter, just den tjänst Cameron hotat stänga, för att lufta kritik mot den brittiske premiärministern. "Applåder från Peking är knappast smickrande", skrev Bildt.

Den skarpa kritiken är välkommen. Nätcensur för tankarna till länder fjärran vår öppna samhällsmodell. Men även svenska politiker har problem med sin syn på internet. Det visade om inte annat debatten kring FRA-lagen för ett ppar årsedan. FRA blev mittpunkten i en högljudd debatt om myndighetens möjligheter att övervaka kabeltrafik, bland annat e-post, som passerar Sveriges gränser. Den gången stod Carl Bildt troget på regeringens sida.
FRA är dock inte samma sak som ett tillfälligt kommunikationsstopp, eller för den delen som kinesisk nätcensur. Men då, precis som nu, sågs internet som något väsensskilt från telefoner och post. Och visst, nätet har många andra funktioner: uppslagsverk, tidningskiosk, sambandscentral för tunga matematiska beräkningar.
Men i grunden är nätet, precis som papperspost och telefon en teknik att göra sin röst hörd. Att utöva sin yttrandefrihet.
I svåra tider är det extra viktigt att politikerna tar sig tid att fundera över vilket samhälle det är de försvarar.
Ett förslag till tumregel:
Verkar förslaget otänkbart när det gäller Posten är det också det när vi talar om nätet. Post som e-post. Twitter som telefonsvarare.