En god politiker är en nyfiken politiker. En som vill lyssna, knyta kontakter och lära sig av andra. Därför ska riksdagsledamöterna inte vara några betonghäckar i meningen att de inte orkar ut och röra på sig. De 50000 kronor av skattemedel som varje riksdagsledamot har till förfogande för resor under en mandatperiod är i det ljuset långt ifrån för stor. Det blir bara 12500 kronor per år.
Däremot måste uppföljningen av hur dessa pengar används skärpas.
Expressens granskning i går visade att hanteringen är i slappaste laget. De tre vice talmännen beviljar reseansökningarna, men ger sällan eller aldrig avslag.
Och kravet på att resorna ska innehålla sex timmar av studier per dag verkar det inte vara så kinkigt med.
Utflykter till Niagarafallen kan knappast vara motiverat. Ohlys partiledarträff i Köpenhamn förra året är dessutom exempel på en tur som borde ha bekostats av partiet, och inte riksdagen.
Märkligast är dock att ledamöterna inte behöver redovisa vad de gjort när de kommit hem. Så länge man bifogat ett program före avfärd kan man sedan dansa hula-hula resan lång. Det borde vara självklart att besöket har en tydlig relevans för utskottsarbetet, valkretsen eller på annat sätt är av vikt för ledamotens arbete.
Att resenären sprider den nyförvärvade kunskapen när den kommer hem är också viktigt.
Men den svenska politiken får inte bli provinsiell. Vi måste hämta intryck utifrån. Hur gör de länder som lyckats bäst med sin integrationspolitik? Vilka rår på ungdomsarbetslösheten? Var finns den smartaste miljöpolitiken? Att lära sig mer om för oss centrala länder kan också ge värdefulla kunskaper.
Vikten av att resa gäller självfallet även de politiker som inte är riksdagsledamöter. Utrikesminister Carl Bildts extremt flitiga flygande gör honom kanske inte till den bästa departementschefen ur fotfolkets synvinkel, men till en utrikespolitisk ledare med ett stort globalt nätverk. Det är värt mycket.
Politiker som helst sitter och trycker på sin kammare får få nya idéer. Därför ska man också ställa frågan: vilka är det som inte reser?
Ganska många, visar riksdagens senaste sammanställning av reseräkningarna. Rune Wikström (M), Claes Västerteg (C), Inger Davidsson (KD), Gunnar Sandberg (S), Lage Rahm (MP) och Eva Olofsson (V) är några av de namn som ännu inte rört sin resepott på 50000 kronor. Visserligen har de fortfarande lite tid på sig, men varför var de så hemkära under
föregående år på mandatperioden?
Nej, hyfsa kollen av de resor som görs. Men minst lika viktigt är att uppmuntra riksdagsledamöterna som helst stannar hemma att ge sig ut och vidga vyerna.
