"Nu lever Folkpartiet farligt!" hojtade Expressens ledarsida den 6 augusti 1991. Dagen innan hade Folkpartiet "med dödsförakt" lanserat idén om en pappamånad i föräldraförsäkringen.
FP fick sin pappamånad. Och vann sin tid. Numera är det bara Göran Hägglund (KD) och hans herrklubb som tycker att pappamånaden är hemsk.
Folkpartiets roll som drivande jämställdhetsparti är dessvärre ett minne blott.
Jan Björklund och majoriteten av partistyrelsen har inför den kommande kongressen sagt nej till en tredelad föräldraförsäkring. Men den feministiska eldsjälen Birgitta Ohlsson och fem av hennes kollegor i styrelsen reserverade sig.
- Kan Mona Sahlin så kan Jan Björklund. Vi kan inte låta Socialdemokraterna gå om oss som jämställdhetsparti, sade Birgitta Ohlsson till Ekot i fredags.
Socialdemokraterna - som införde den andra pappamånaden - fattade härom veckan kongressbeslutet att tredela. Visserligen vill man ta det gradvis genom att "ytterligare månader" knyts till respektive förälder. Men det är en viktig början.
Jan Björklunds argument mot en tredelning är att "det inskränker ju familjernas valfrihet. Föräldrar är man tillsammans."
Tillsammans, ja - men människor är babyföräldrar under en kort del av sitt liv. Yrkesarbetande är man under en stor del av livet - och sedan, förhoppningsvis, pensionär i decennier.
Men det ojämlika uttaget av föräldraförsäkringen präglar kvinnors hela liv. Mammor jobbar mycket mer deltid än män eftersom barn- och hemansvar i hög grad blir deras domän under föräldraledigheten. Det i sin tur präglar bilden av "en god mor".
Det ojämlika uttaget påverkar alla kvinnor, oavsett om de har barn, oavsett om de själva delar lika med pappan. Kvinnor diskrimineras för att de är kvinnor vid anställningsintervjuer, lönesättning och befordran eftersom alla kvinnor i fertil ålders ses om högrisk-/långledighetsprojekt.
Det leder till sämre ekonomi och sämre pension. Den yrkesmässiga och ekonomiska friheten för alla kvinnor måste alltså ställas mot babyfamiljers valfrihet.
En liberal som Björklund borde förstås ta ställning för individen, inte familjeenheten.
De flesta politiker är dock liksom Björklund strängt upptagna med att "lyssna in" de mest uppenbara stämningarna i folkdjupet. Och sedan tassa efter.
Tredelning är en ny, föga folklig idé. Men samma sak gällde den första pappamånaden 1991.
Vi behöver fler Nalin Pekgul (S) och fler Birgitta Ohlsson, modiga politiker som står upp för sina principer. Man kan bara hoppas att FP:s kongress blir mer av birgittinermässa än Jan-vaka.
