Facket IF Metall och dess ordförande Stefan Löfven säger sig tro stenhårt på att Saab har en lysande ekonomisk framtid som biltillverkare. Regeringen har därför en skyldighet att ställa upp med lånegarantier och pumpa in miljarder i företaget, anser Löfven.
Men varför ska skattebetalarna riskera sina miljarder, när IF Metall lika gärna kan göra det?
Kom igen nu, Stefan Löfven, lägg ett skambud på Saab!
Fordonsanalytiker har tidigare talat om en möjlig prislapp på 4-5 miljarder kronor. Men den borde kunna pressas rejält, inte minst med tanke på hur desperat GM är att bli av med Saab, ja, när man till och med offentligt talar om en möjlig rekonstruktion av bolaget.
IF Metall är sannolikt Sveriges rikaste fackförbund. Strejkkassan är gigantisk. Enligt den senast publicerade bokslutet för år 2007 framgår att IF Metall-koncernen har ett eget kapital på 6 479 498 000 kronor. Alltså närmare 6,5 miljarder kronor.
IF Metall driver redan fastighetsbolag, konferensbolag, finansbolag och ett eget riskkapitalbolag (!) AB Metallica. Varför då inte satsa på ett extremt högriskprojekt som Saab?
Nej, Stefan Löfven kommer naturligtvis aldrig att riskera förbundets miljarder i en sådan här affär. Däremot kräver han precis som partikamraten Tomas Eneroth att skattebetalarna ska ställa upp med sina plånböcker.
Om vi tänker oss att Socialdemokraternas näringspolitiske talesman Eneroth pantsätter allt han äger och lyckas låna några miljoner kronor på banken? Skulle Eneroth då köpa aktier i Saab Automobile AB för miljonerna, om det vore möjligt?
Nej, en klok person som Tomas Eneroth skulle naturligtvis aldrig utsätta sig för en sådan privatekonomisk risk.
Varför är då andras - skattebetalarnas - pengar inte lika mycket värda?
De borde alla lära av historien. Den gamle socialministern Gustav Möllers (S) ord, om att varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga, är ju i högsta grad giltigt när det gäller Saab.
Vi skattebetalare borde i dag sända en tacksamhetens tanke till Sveriges modigaste politiker.
Maud Olofsson vågade utmana sitt partis historia och ta de interna konflikterna med att göra upp om kärnkraften. Och Maud Olofsson vågade utmana GM-direktörerna och fack och opposition som nu kommer försöka skylla Saab:s usla bilförsäljning genom åren på just henne.
Det är uppenbart att GM-direktörerna underskattat den svenska regeringen under sin globala utpressningsrunda. I land efter land har det konkursmässiga GM använt bilarbetare som ett slags gisslan: "ge oss statliga pengar, annars är fabriken hotad".
Statssekreterare Jöran Hägglund, som varit djupt involverad i GM-förhandlingarna, har summerat kravnotan. I USA, Kanada, Thailand, Tyskland och Sverige har GM krävt ett sammanlagt stöd på motsvarande - och astronomiska - 280 miljarder svenska kronor.
Det är aktieägarna i detta "finansiellt stabila" amerikanska företag som Mona Sahlin vill att våra skattepengar ska gå till. Partiet bör byta slogan till "Vård, skola, Detroit."
