När bensinen börjar ta slut för Saab hoppar facket av. IF Metallklubbens ordförande i Trollhättan Håkan Skött lämnar Saabs styrelse. Det har också Unionens styrelserepresentant Anette Hellgren gjort. Till P4 Väst säger Anette Hellgren att "det är av personliga skäl och personliga hänsyn, mer än så kan jag inte beskriva det."
Håkan Skött hänvisar också till personliga skäl, men säger till tidningen Dagens Arbete att "företaget befinner sig i ett mycket allvarligt läge. Att då sitta i styrelsen och försöka fatta beslut är förenat med mycket stort ansvar."
Att fackets styrelserepresentanter sticker när det börjar osa hett reser en hel del frågor: Har styrelsen gjort allt vad den är skyldig att göra när ett aktiebolag befinner sig i akut ekonomisk kris? Borde en kontrollbalansräkning ha upprättats? Har styrelsen brustit i ansvaret på annat sätt?
Det duger inte att hänvisa till några "personliga skäl". Varken Skött eller Hellgren var invalda i styrelsen på några personliga meriter utan på grund av att de ska representera de anställda enligt LSA, lagen om styrelserepresentation.
Nog är det anmärkningsvärt att facken som ständigt krävt att regeringen ska "engagera sig mer för Saab" inte längre vill engagera sig i bolagets styrelse. Hellgren har tidigare beklagat sig över att regeringen bidragit till att sänka Saab som varumärke. Och hur stärks varumärket med flykten från styrelseansvar?
Den fackliga styrelse- representationen kan inte vara något som bara håller i vackert väder.
Lagen om styrelserepresentation, LSA, infördes i mitten av 1970-talet under starka protester från näringslivet. Det är en lagstiftning som tjänat de anställda, svenska företag och Sverige väl. Fackets män och kvinnor i bolagsstyrelserna blir väl informerade om företagets ekonomi och konkurrenssituation. Och fackets representanter kan med sina speciella erfarenheter bidra till hur företagen ska kunna jobba smartare och verkligen ta tillvara medarbetarnas kompetens. LSA är kort sagt en affärssuccé.
Eller vad säger IF Metalls ord- förande Stefan Löfven? Ska facket bara vara med när det passar?
Löfven producerar nu lika många konstruktiva förslag som Saab bygger bilar. Det är det gamla vanliga gnället om att Saabs kris beror på regeringen och att den borde sätta press på Europeiska Investeringsbanken, EIB, att släppa in Vladimir Antonov som ägare. EIB är å sin sida naturligtvis medveten om att regeringen inte motsätter sig Antonov.
EIB är en bank som fattar självständiga beslut på kommersiella villkor. Ingen har tvingat Saab att göra sig beroende av just denna bank. Att kräva att Maud Olofsson pressar EIB är ungefär lika begåvat som att kräva att regeringen nu ser till att statliga SBAB lånar ut någon miljard till Saab.
Men det är som bekant alltid lättare att riskera andras pengar, EIB:s, och ytterst svenska skatte-betalares i och med vårt borgensåtagande. IF Metall kan väl annars ställa upp med ett nödlån? Hur stor är strejkkassan i dag, Löfven? Drygt 7 miljarder kronor, eller?
