Tingsrätten i Ystad har dömt en man till tre månaders fängelse för att ha mordhotat migrationsminister Tobias Billström.
Domen är ovanlig såtillvida att allvarliga hot mot politiker är vanliga. Men det här är det enda fallet som utretts av Säpo under de senaste två åren och som till slut ledde till åtal.
Sanningen är att en hel del politiker lider av arbetsmiljöproblem som skulle få ett skyddsombud att genast stoppa arbetet. Men många gånger handlar det om att tiga och lida för den utsatta politikern. Man ser det som ett slags, mer eller mindre oundviklig, konsekvens av att vara politiker; en del av "jobbet".
Hur omfattande är då hoten mot politiker?
Det är svårt att säga. I en statlig utredning för några år sedan uppgav tre av fyra riksdagspolitiker att de hade utsatts för trakasserier, hot eller våld. Enligt en rapport från Göteborgs universitet har fler än var femte kommunpolitiker hotats.
Men då toleransnivån för att uppleva sig som hotad eller trakasserad varierar från individ till individ går det inte att dra några entydiga slutsatser om hur politiker behandlas av allmänheten.

Bomben på altanen hemma hos kommunalrådet i Laholm måste givetvis betraktas som ett allvarligt hot. Men det kan också vara så att en demonstration som betraktas som relevant kritik mot ett politiskt beslut av medborgarna, av en färsk och känslig politiker upplevs som rena trakasserier.
När hot mot politiker aktualiseras som ett problem gäller det i regel kända rikspolitiker - som Tobias Billström. Hoten på lokal nivå uppmärksammas mer sällan.
Utan att föringa en ministers känsla av obehag - kommunpolitiker, som har ett direkt inflytande över människors vardag, möter sina väljare varje dag på Ica eller på väg till dagis. Det är en betydelsefull direktkontakt för den lokala demokratin, men att lägga ned en skola eller slå igen ett sjukhus kan väcka oerhört starka känslor.
Att just Sverigedemokraterna toppar listan över flest avhoppare från lokalpolitiken kan delvis förklaras med att just de löper stor risk att utsättas för hot från så kallade autonoma grupper. Extremvänstern hotar därmed inte bara SD, utan demokratin.

Ansvarig "demokratiminister" Nyamko Sabuni vill inte skärpa lagstiftningen eller påföljden för den som begår brott mot politiker. Motiveringen är att politiker inte ska ha någon gräddfil, inte anses vara mer skyddsvärda än andra medborgare.
Det är ett konstigt argument. Vi har gott om speciallagar, typ våld mot tjänsteman. Dessutom är lagen betydligt hårdare vid ett angrepp på kungen än på statsministern. Det räknas som "högmålsbrott" att ge sig på kungahuset.
En straffskärpning för hot och våld mot politiker är - tyvärr - motiverad. Gärningsmännen angriper demokratin.