Det är när tiderna blir svåra som moralen sätts på prov. För EU har den prövningen fått ett bedrövligt utfall. De senaste åren har unionen försiktigt börjat ompröva den gamla, orättvisa jordbrukspolitiken. När Europa surfade på högkonjunkturen kunde man kosta på sig att ägna en tanke åt världens fattiga.
Men nu när världsekonomin kärvar är jordbruksegoismen tillbaka med full kraft. Som monument över EU:s amoraliska jordbrukspolitik håller de gamla "smörbergen" åter på att torna upp sig.
Med start nästa vecka ska unionen köpa in 30000 ton smör och 109000 ton mjölkpulver till överpris för att hjälpa Europas bönder.
Europeiska mejeriprodukter ska dessutom åter få exportstöd. Med andra ord dumpas i den fattiga världen. Det är förstås de eviga traktorprotesternas Frankrike som drivit på besluten. Samtidigt är den hungerkris som inte längre uppmärksammas värre än tidigare enligt FN. Den har flera förklaringar, men den rika världens jordbrukspolitik utgör den mest fundamentala.

Genom EU:s agerande pressas livsmedelspriserna ner till en konstlat låg nivå. För en bonde i exempelvis Liberia blir det omöjligt att försörja sig. Så jordbruk överges i stället för att utvecklas. De tidigare bönderna driver omkring i stan och svälter.
Länder blir beroende av billig import och förändringar av världsmarknadspriserna innebär människors död.
Européer må få det lite kämpigare framöver. Men det är inte precis så att vi svälter. Det är stötande att lågkonjunkturen föranleder EU att straffa dem som gör det.

Jordbruksnäringen är dessutom inte någon särskilt stor del av den europeiska ekonomin. Därför är det absurt att bondelobbyn har så stort inflytande.
I Afrika däremot har jordbruket verkligen potential. Det skulle kunna lyfta kontinenten ur fattigdom. De vidsträckta vidderna av ouppodlad mark skulle både kunna mätta Afrika och tillfredsställa en ökad global efterfrågan på livsmedel.
Förhållandevis billiga tekniska hjälpmedel kan öka produktiviteten drastiskt också för småskaliga bönder. Men för att drömmen om Afrikas jordbruksunder ska gå i uppfyllelse krävs investeringar.
Så länge den rika världen bedriver protektionistisk jordbrukspolitik kommer ingen att vilja satsa. Odlingarna söder om Sahara fortsätter att glesna medan allt större folkmassor hungrar i städerna. Smörbergen är en skam för Europa.