I Frankrike vaknar romerna numera redan vid gryningen. Det är då bulldozrarna rullar in i deras läger. När de nödtorftiga bostäderna har skyfflats ihop till berg av bråte rycker kravallutrustade polisstyrkor fram. Romerna bussas sedan ut ur landet.
Parlamentsledamoten Jean-Pierre Grand, själv partikamrat till Nicolas Sarkozy, har efter besök på fältet vittnat om hur det går till när polismän uppfyller presidentens löfte om att alla landets "olagliga" romska läger ska rivas. Man separerar män och kvinnor, bryter upp hela familjer, säger han.
Grand är inte den enda av Sarkozys partikamrater som har protesterat. Och på internationell nivå har bland annat Europarådet, FN och Vatikanen sagt ifrån. Den sistnämnda kritiken avfärdade Sarkozys rådgivare Alain Minc med hänvisning till påvens tyska ursprung.
Regeringen Sarkozy tycker över huvud taget att det är fel att tala om rasism i sammanhanget. Men få ord beskriver bättre en kampanj där presidenten, på grund av ett fåtals våldsamheter, har utmålat en hel och redan utsatt folkgrupp som "ett nationellt hot".

EU utreder huruvida det är förenligt med unionens lagar att exkludera romerna från principen om fri rörlighet och det verkar ganska uppenbart att så inte är fallet. Särskilt som Frankrike nästa månad kommer att börja ta fingeravtryck av alla som deporteras, för att försäkra att de aldrig ska kunna komma tillbaka.
De östeuropeiska romer som Sarkozy fördriver utgör dessutom bara en minoritet av det kollektiv som presidenten framställer som republikens stora hot. Merparten av alla romer i Frankrike är medborgare med djupa rötter i landet.
Det är förstås inte alla som är kritiska till Sarkozys kamp mot romerna, som passande nog inleddes samtidigt som en korruptionsskandal växte allt närmare in på hans egen person.

Italiens inrikesminister Roberto Marioni, från det högerextrema partiet Lega Nord, har hyllat Frankrikes initiativ och försöker nu bilda en europeisk allians för länder som massfördriver romer. Men den växande romfientligheten kan tyvärr knappast avfärdas som ett sydeuropeiskt fenomen.
Sverige har hittills i år avvisat 50 östeuropeiska romer för att de har tiggt, vilket migrationsministern har sagt "inte är en rimligt försörjning". Men tiggeri är inte olagligt i Sverige. Romernas lidande försvinner inte bara för att vi slipper se det. Deras utanförskap, som byggts av hundratals år av rasism, kommer inte att brytas med våld och diskriminering. Det som behövs är sociala insatser och medmänsklighet. Bara 65 år har gått sedan romerna utsattes för ett folkmord i Europa. Att de fortfarande inte räknas som fullvärdiga européer är en skam.