Knappt hade migrationsminister Tobias Billström hunnit presentera regeringens nya förslag om ökad arbetskraftsinvandring i går förrän protester hördes från vänsterhåll.
LO och vänsterpartiet har alltid varit negativa till arbetskraftsinvandring. Sedan 70-talet, när arbetskraftsinvandringen i princip upphörde, har endast omkring 300 utomeuropeiska personer per år fått permanent uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Det är därför glädjande att regeringen lägger om migrationspolitiken och öppnar för nya, mer generösa regler för arbetskraftsinvandring.
Huvuddragen i migrationsministerns förslag är att människor med kontakt med en svensk arbetsgivare, som vill anställa, ska kunna få komma hit och arbeta utan överprövning av Ams eller hinder från fackligt håll. Invandrare som uppfyller vissa kriterier ska också kunna söka ett arbetsvisum för att söka arbete inom tre månader. Det ska även bli enklare för utländska studenter som studerat vid svenska universitet att stanna kvar i Sverige och söka jobb, den så kallade återvändarregeln ska slopas. Som det ser ut i dag måste en student återvända till hemlandet för att söka arbetstillstånd. Det är ett exempel på hur onödigt krångel hindrar arbetskraftsinvandring.
Äntligen tas dessa hinder bort. Vi kommer i framtiden att få arbetskraftsbrist i takt med att befolkningen blir äldre; arbetskraftsinvandring är därför ett viktigt bidrag för att upprätthålla vårt välstånd. Redan i dag är det dessutom arbetsmarknadsbrist i vissa branscher.
Fördelarna med arbetskraft utifrån är dock inte bara ekonomiska. Vid sidan av asylinvandringen skulle det ge fler människor möjlighet att söka sig hit som arbetskraftsinvandrare. Vänsterpartiets flyktingpolitiske talesman Kalle Larsson försöker skrämmas med att fattiga människor i en desperat situation kommer att utnyttjas. Men ytterligare en legal väg in till Sverige skulle självfallet välkomnas av människor som vill komma hit och arbeta för ett bättre liv. I vänsterpartiets Sverige ska invandrare helst vara flyktingar eller invandrare i utanförskap, långt från den blågula arbetsmarknaden. Det rimmar illa med talet om ”global solidaritet”.
Även LO borde som Saco se fördelarna med regeringens förslag. För facken kommer att ha en central roll att spela också på en mer öppen arbetsmarknad: vid prövning av lönevillkor, arbetsvillkor och liknande. År 2010 ska EU förhoppningsvis ha en gemensam asyl- och migrationspolitik. I det arbetet borde LO och dess ordförande, tillika ordförande för Europafacket, delta – men inte för att stoppa den rörlighet över gränserna som såväl många invandrare som Sverige behöver.
