I dokumentären "Sverigedemokraternas väg till riksdagen", som SVT sände i torsdags, beskrev partisekreteraren Björn Söder sitt "drömscenario", invid en karta över hemlandet Skåne. "Vi kommer in i riksdagen, vi får vågmästarställning, och kan avgöra tunga frågor".
På valnatten var Sverigedemokraterna övertygade om att drömmen hade gått i uppfyllelse, men tillvaron i riksdagen har inte blivit vad de hade tänkt sig.
De har inte fått inflytandet som de utgick från att ett vågmästarskap skulle föra med sig. SD fick inte vara med och bestämma om vare sig valet till riksdagens talman eller insatsen i Afghanistan.
Partiet har inte utmärkt sig i ljuset av politiska framgångar utan i skuggan av misslyckanden och pinsamheter. Sedan de i samband med riksdagens öppnande marscherade ut från Storkyrkan i protest mot biskop Eva Brunnes antirasistiska predikan har de inte kommit in i värmen igen.
Johnny Skalin såg mer ut som den blygaste killen i en högstadieklass än en ekonomisk talesman för ett riksdagsparti när han mumlade sig igenom budgetdebatten. Jimmie Åkesson är en avsevärt skarpare politiker men gjorde heller inget starkt intryck i sin första partiledardebatt. Motståndarna parerade väl hans maniska tirader om "massinvandringen", medan Åkesson själv var svarslös när bland annat Göran Hägglund ville höra hans ståndpunkter när det gäller sjukvård och andra frågor.
SD:s motgångar har förstås mycket att göra med att det rödgröna samarbetet har krackelerat. Nya möjliga allianser växer fram i sprickorna och gör Sverigedemokraterna överflödiga i kampen för en majoritet.
Men det kommer ändå att uppstå situationer där partiet får möjligheter till inflytande. Riskdagen ska snart behandla ett förslag från Socialdemokraterna om kraftiga besparingar på regeringskansliet och eftersom SD har lagt en snarlik motion är det sannolikt att de röstar med. Däremot har Vänsterpartiet klokt nog sagt att de inte kommer rösta för de rödgröna besparingar på integrationsområdet som SD har slutit upp bakom.
Alldeles oavsett lär det förr eller senare hända att SD påverkar något enstaka riksdagsbeslut. Det spelar inte så stor roll, så länge de övriga partierna i stort sett upprätthåller sina nuvarande strategier. Sverigedemokraterna kallar det "odemokratiskt" att man håller dem i kylan, men i själva verket förhåller det sig tvärtom. Inget av de andra riksdagspartierna har mandat att ge SD inflytande över politiken. Inför valet var de alla mycket tydliga med hur partiet skulle hanteras. Är väljarna missnöjda med det får de tillfälle att visa det 2014. Jimmie Åkesson kan säga "rövskalle" bäst han vill men det är så demokrati fungerar.
