Monica Green, socialdemokratisk riksdagsledamot, tycker att samlag mellan myndiga syskon är okej. Hon vill inte driva frågan om lagändring - och det är föga troligt att någon lagändring ligger i Sveriges snara framtid. Ändå är Greens hållning ett intressant tecken i tiden, värt att kommentera.
Skälet till att Expressen frågade bland annat Monica Green om inställningen till syskonsex är det aktuella fallet med ett syskonpar, en 20-årig man och en 17-årig flicka, som åtalats för incest i Kalmar tingsrätt.
I vårt sexualliberala samhälle framstår åtalet som en mycket främmande fågel: statens moralpolis kliver in i ett privat sovrum och drar två (så gott som) vuxna medborgare inför skranket. Det ter sig ytterst omodernt.
Monica Greens resonemang är nog tidstypiskt. Hon säger att hon försökte tänka längre än ryggmärgsreaktionen "fy, usch och äckligt" och kom fram till att det enda argumentet mot syskonincest är de genetiska skador som kan uppstå hos eventuella barn. "Men all sex leder inte till barn," säger Green, "det finns preventivmedel".
Hennes enda invändning är alltså medicinsk. Och visst har preventivmedlen, åtminstone teoretiskt, försvagat det genetiska argumentet mot incest. Men eftersom preventivmedel inte är helt säkra skulle man i praktiken behöva införa steriliseringskrav om syskonincest tilläts. Är det en lag vi vill ha?
I praktiken är det genetiska argumentet alltså fortfarande relevant. Men det starkaste argumentet mot incest är etiskt.
De ojämlika maktförhållanden som finns i en familj är unika. Särskilt ojämlikt är det förstås mellan föräldrar och barn. Och det är självklart för alla, i princip, att en förälder som har sex med sitt barn begår ett övergrepp. Och det är inte risken för att en dotter ska föda ett sjukt barn, som upprör mest, utan det faktum att föräldern utnyttjar sin maktposition och sviker sin roll som beskyddare och vuxen kärleksgivare. Dessutom vet vi vid det här laget att barn tar enorm skada av incest, långt innan de förstår vad ett tabu är.
Det är föga förvånande, alltså, att Monica Greens morska uttalande - "Vuxna människor får har sex med vem de vill" - kommer med en helgardering: det är inte okej att en far har sex med sin dotter. Oavsett ålder eller preventivmedelsanvändning.
Syskon är mer jämlika än föräldrar och barn. Men är de jämlika nog? Knappast. Äldre syskon kan ha en väldig makt över yngre systrar och bröder, relationerna kan dessutom vara osunda och aggressiva. Verklighetens dysfunktionella familjer kan få en Lars Norénpjäs att framstå som lätt komedi.
Incesttabuet fyller en funktion, både som värdering och lag. Familjen bör vara en trygg frizon där uppväxande familjemedlemmar kan utvecklas utan att sexualiseras av sina nära släktingar. Och kanske är det särskilt viktigt att hålla fast vid den ståndpunkten i en tid som inte bara är sexliberal, utan också i högsta grad sexualiserad.
