Äntligen en god nyhet från den israelisk-palestinska fronten: Tzipi Livni ersätter mutkolven Ehud Olmert som partiledare för Kadimapartiet och blir därmed sannolikt också Israels nästa premiärminister.
50-åriga Livni är visserligen ingen ömhudad fredsaktivist, långt därifrån. Hon har hårda nypor och är en övertygad sionist som först på senare år har insett tvåstatslösningens nödvändighet.
Men hon representerar något nytt och fräscht i israelisk politik. I stället för raden av åldrande, manliga före detta generaler och krigshjältar intas nu scenen av en kvinna i sina bästa år som har en bakgrund som jurist. Hon har dessutom ett rykte om sig att vara ren - "Mrs Clean" - vilket är en stor tillgång i Israels alltmer korruptionsmärkta politiska grädda.
Det är heller ingen slump att fredslägret har hållit tummarna för Livni. Hennes främsta rival om tronen, Shaul Mofaz, är ökänd för sin brutala framfart på de palestinska områdena medan Livni har satsat på det diplomatiska spåret och är den som ansvarar för fredsförhandlingarna med palestinierna.

Så kan detta vara vändpunkten som världen så länge väntat på? Det är tyvärr alldeles för tidigt att sia om den saken. Först väntar svåra koalitionsförhandlingar som kan ta veckor eller rentav månader att föra i hamn. Och om Livni bestämmer sig för att försöka behålla det ultraortodoxa partiet Shas i regeringskoalitionen har hon redan bakbundit sina händer. Shas är stenhård motståndare till tanken på att dela Jerusalem och driver på hårt för att öka takten i bosättningsexpansionen.
Skulle försöken att bilda en ny regering misslyckas stundar nyval i vår. Att döma av opinionsmätningarna skulle det öppna för en jordskredsseger för Likudledaren Netanyahu. Inom en inte alltför avlägsen framtid kan vi alltså hamna i den värsta av världar. Fredsmotståndaren Netanyahu tar över i Israel, vilket i sin tur skulle kunna dra undan mattan för palestiniernas president Abbas och bana väg för ett Hamasövertagande även på Västbanken.
Mot detta ska ställas det ljusa scenariot: Livni bestämmer sig för att nobba Shas och sträcker i stället ut handen till duvornas parti - Meretz. I november vinner sedan Obama presidentvalet i USA och ganska snart efter att han flyttat in i Vita huset i början på nästa år lägger de upp strategin för en allomfattande fred mellan Israel och arabvärlden.

Gamla låsningar lirkas upp. Syrienspåret aktualiseras på nytt med full kraft samtidigt som man uppmuntrar en försoning mellan Fatah och Hamas så att splittringen mellan Västbanken och Gaza upphör.
Allt detta är möjligt. Det finns inget omöjligt över fredsprojektet i Mellanöstern. Alla vet hur huvuddragen i en tvåstatslösning ser ut: en delning av Jerusalem, en palestinsk stat längs 1967 års gränser med några smärre gränsjusteringar och någon form av symboliskt erkännande av palestiniernas rätt att återvända samtidigt som man slår fast Israels rätt att förbli en judisk stat (vilket i praktiken upphäver flyktingarnas rätt att återvända).
Det är inte freden som är det svåra, utan vägen dit. Med Livni som ny premiärminister ökar åtminstone chanserna att en dag nå målet.