Ja, vad ska man säga? "Kiruna, vi har ett problem."

Företaget Spaceport Sweden fick i mars i alla fall tre miljoner kronor av det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation. Det är en skapelse av den tidigare näringsministern Maud Olofsson som har hela två miljarder kronor att sätta sprätt på för att stärka konkurrenskraften för företag i "norra Sveriges inland."

Men vad händer då med konkurrenskraften hos alla de företag som inte får staten som finansiär?

I detta fall måste svaret definitivt stå skrivet i stjärnorna.

I vänsterretoriken är riskkapitalist ett etablerat skällsord. Men så fort de icke professionella aktörerna på marknaden, det vill säga politikerna, bestämmer sig för att starta en riskkapitalfond betraktas det som höjden av politisk visdom. Kärleken är därför politiskt gränsöverskridande. Till och med Vänsterpartiet vill ha en ny riskkapitalfond "för hållbar industriell utveckling."

Att bortspekulerade pengar - i enkel budgetmatematik - också motsvarar den förlust som statskassan lider av efter någon skatteplanerad räntesnurra ingår förstås inte i den politiska kalkylen. Statlig riskkapitalplanering i någon svindlande affärsidé är ju gudbevars något respektabelt!

Stefan Löfven vill förstås gärna prata jobb och statliga riskkapitalmiljarder. I partiets vårbudgetmotion återanvändes det gamla förslaget om en ny riskkapitalfond i "innovativa små- och medelstora industri- och tjänsteföretag".

Löfven ville dock inte hänvisa till sina tidigare försök som riskkapitalist.

Tack och lov blev det inget av hans krav som IF Metall-ordförande att staten skulle pumpa in pengar i Saab. Det hade annars varit en nära yttre-rymden-upplevelse när vi i dag vet att skulderna i konkursboet summerar till 13 miljarder kronor.

Metallfacket har ett eget riskkapitalbolag som heter Metallica. Och det mesta rock'n roll som har varit kring bolaget är namntvisten med hårdrockbandet, för Stefan Löfvens bolag har inte varit någon lysande stjärna på riskkapitalhimlen. Metallica har ett förvaltningskapital på 220 miljoner kronor, medan vinsten efter skatt förra året stannade på blygsamma drygt en miljon. 2010 blev förlusten 3,5 miljoner.

Sverige lider inte någon brist på statliga riskkapitalfonder. Förutom rymdsafari­sponsorn Inlandsinnovation finns Almi som ska slås ihop med Innovationsbron. Sedan tillkommer Norrlandsfonden, Industrifonden och Fourirertransform. Den sistnämnda fonden var Maud Olofssons speciella branschstöd till fordonsindustrin krishösten 2008. Sammanlagt förvaltar dessa fonder 17 miljarder.

Lägg därefter på ett okänt antal pensionsmiljarder i AP-fonderna. Vad som kan definieras som riskkapitalsatsningar är inte enkelt, men det står klart att just Sjätte AP-fondens förmåga att spela bort pensionspengar tvingade fram en tillnyktring. Nu är strategin ändrad mot "mognare företag".

Visst är det märkligt hur respektabelt riskkapital plötsligt kan vara när vi skattebetalare tvingas ta risken. Sedan förväntas vi dessutom applådera när samma politiker skäller på de privata riskkapitalisternas lagliga skatteplanering. Trots att just skattelagstiftning tillhör politikens bransch. Till skillnad från rymdturism.