Jag sitter på riksdagsläktaren och lyssnar på Fredrik Reinfeldt när han håller sin regeringsförklaring.
Den är föredömligt kort, 23 minuter och 20 sekunder. Och jag skulle ge honom ett knappt godkänt för innehållet. Om det inte vore för att statsministerna passerade gränsen för hur många gånger man kan använda ordet "ansvar".
Det här är Reinfeldts sjätte regeringsförklaring. Jag tar givetvis mitt journalistiska ansvar och gör en jämförande studie i frekvensen av just ordet "ansvar". Så här har det låtit tidigare vid riksdagens högtidliga öppnande.
2006: premiäråret förekom ordet tolv gånger.
2007: ojdå, blott fyra gånger.
2008: nu är vi uppe i nio gånger.
2009: ett krisår i ekonomin krävde 16 gånger.
2010: ett jättelångt tal som summerade till 17 gånger.
2011: Reinfeldt slår i år ett nytt statsministerrekord och predikade ansvar hela 21 gånger. Och det ska dessutom sättas i relation till att talet var relativt kort.
I tider av ekonomisk oro i vår omvärld är det naturligtvis frestande att spela med detta värdeord. Inte minst mot bakgrund av att Alliansen till stor del fick förnyat regeringsförtroende 2010 på just trovärdigheten i den ekonomiska politiken. När Greklandskrisen växte rejält under våren 2010 vissnade samtidigt Socialdemokraternas opinionssiffror.

I hissen upp till riksdagsläktaren hänger en inbjudan till ett seminarium riktat till riksdagspolitikerna. Klimatforskaren Kevin Noone ska tala under rubriken lyder "Klimat- och miljödebatten har tystnat, men inte forskarna".
Och det är ju passande. Reinfeldt viger nämligen endast några få rader - och pliktskyldigt - i sitt manus åt klimatfrågan. Politiken och ekonomin må ha sina konjunkturer, men den globala uppvärmningen går ju bara åt ett håll. Uppåt. Hur tänkte statsministern där egentligen?
När han dessutom i sitt tal fortsätter sin flirt med MP vore det möjligen enklare att få med de gröna på tåget om inte klimatpolitiken reducerades till en parentes mitt i allt "ansvarstagande".

Det var länge sedan regeringsförklaringar innehöll några politiska nyheter. Det var länge sedan riksdagsledamöterna informerades först om budgetnyheterna. Produktplaceringen blir i stället övertydlig när alliansens partiledare beger sig till någon skola för att lyfta på bänklocket med en skolsatsning. Eller när de sätter på sig hjälmarna vid ett spårbygge för att höja det spårbidrag man tidigare sänkt.

Den enda möjliga nyhet jag kan identifiera är att bostadsbidragen ska höjas. Ett försök att vrida barnfattigdomsvapnet ur händerna på Håkan Juholt.
Reinfeldts regeringsförklaring är ytterligare ett dokument som visar hur alliansregeringen parkerat sig i den svenska politikens trygga rerformistiska mittfåra.
I USA slåss man politiskt på riktigt, men fejkar brottning i wrestling. I Sverige brottas man på riktigt. Medan många av de politiska konflikterna mellan de två stora partierna är på låtsas.
Sanningen är att Håkan Juholt skulle kunna ha stått som avsändare på det mesta i regeringsförklaringen. En skillnad är att vi hade fått höra "social demokrati" 21 gånger i stället.