Finansminister Magdalena Andersson. Foto: Pelle T Nilsson/AOP-IBL
Finansminister Magdalena Andersson. Foto: Pelle T Nilsson/AOP-IBL
Lars Calmfors. Foto: Martina Huber
Lars Calmfors. Foto: Martina Huber
Eric Erfors

Stockholm, vi har ett dopningsproblem

Publicerad

I den dopade svenska ekonomin har uppstått en ny sport bland ekonomer. Gissa hur mycket skatterna måste höjas?

Lars Calmfors efterlyser i DI skattehöjningar på 30 miljarder fördelat över ett par år. Konjunkturinstitutet, KI, håller sig på motsvarande kravnivå. Men finansminister Magdalena Andersson har inte velat tala om höjda skatter. Och det har sina skäl.

En finansminister som filosoferar om skattehöjningar inbjuder till en finansiell slapphet i offentlig sektor: "Hoppsan, vi överskred visst budgeten med hela 4 miljarder kronor, men det är ju bara att höja skatterna!"

Statens nota för sjukskrivningar steg för övrigt med 4 miljarder förra året.

Skulle Magdalena Andersson prata skattehöjningar öppnar hon dörren för kritik från alliansen på temat "en finansminister som totalt har tappat greppet om statsfinanserna." Vad Jimmie Åkesson kommer att säga är sedan länge känt.

Ekonomistyrningsverket har nu räknat klart och finner att statsbudgeten gick back med 33 miljarder 2015. Hade Magdalena Andersson inte ägnat sig åt att konfiskera miljarder från statliga bolag som SJ och Akademiska hus hade underskottet blivit ännu högre. Den räden går inte att göra om i år.

 

Om finansministern varit friidrottare hade antidopningsorganisationen Wada ingripit för länge sedan. Ekonomin går på högvarv. Andersson springer ändå på med stora underskott.

Riksbanken levererar meldonium i form av en styrränta på minus 0,5 procent. Ett av flera preparat som har drivit fram mängder av svenska boprisrekord. Fast där ingen vet hur loppet ska gå vid vattengraven.

KI konstaterar i sin "Hållbarhetsrapport 2016" att dagens skattenivå inte kan finansiera ett "bibehållet offentligt åtagande". Slutsatsen är att skatterna borde höjas och/eller de offentliga utgifterna minska.

KI bedömer att de ökade utgifterna till följd av asylinvandringen "i stor utsträckning är temporära." Jag önskar att KI får rätt. Men Sveriges sorgliga integrationshistoria och stelbenta arbetsmarknad talar emot myndighetens antagande.

Sydsvenskan redovisade nyligen med hjälp av SCB några alarmerande siffror:

Efter tio år i Malmö hade bara 36 procent av flyktingar jobb. Efter fem år hade bara 18 procent ett arbete att gå till. Och tittar man på kvinnliga flyktingar så hade enbart 9 procent av dem jobb - efter fem år i Sveriges tredje största stad.

 

Ja, vad säger ni? Har det på senaste tiden inte varit tyst från Löfven om hans viktigaste vallöfte - om Europas lägsta arbetslöshet år 2020?

Löfven vill, vad jag har förstått av retoriken, till varje pris slåss för att behålla "den svenska modellen". Jodå. Vi har sett hur den fungerar ytterst effektivt med att stänga ute stora grupper från arbetsmarknaden. Och inte bara i Malmö.

Det är allvar nu. Regeringen och arbetsmarknadens parter måste våga vända på varje sten. Och det kan innebära att ett jobb till lägre lön under en period är bättre än inget alls. Sverige tillhör redan världstoppen i höga skatter på arbete. Den skattehöjarvägen borde vara stängd.

När ekonomer ger råd om skattehöjningar sätter de sig i en hyfsat bekväm soffa. Betydligt obekvämare är det att tala om nödvändiga besparingar. Som den växande sjukskrivningsnotan. Som miljardboomen i LSS. Som alla miljarder i företagsstödets svarta hål.

 

Följ Expressen ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida