CAREMA-DEBATTEN
Under dagens riksdagsdebatt om riskkapital i den skattefinansierade vården - läs Carema - kommer Borg återigen lova att stoppa de kontroversiella ränteuppläggen. För socialdemokraterna har den skattepolitiske talesmannen Jennie Nilsson fått rycka in.
Och det är ju välkommet. För sällan har väl en skattepolitiker (S) lyckats så fantastiskt; ja alltså med att hålla en så låg profil i den offentliga debatten. En möjlig delförklaring är väl att den nya skattepolitiken utreds av Leif Pagrotsky.
Skattepolitik är tekniskt och komplicerat; när det gäller företag som har möjlighet att skatteplanera på en europeisk och global nivå blir det ännu svårare.

Därför ägnar sig politiker, från höger till vänster, om att så högt som möjligt fördöma sakernas tillstånd, i stället för att leverera konkreta förslag. Den som skriker "girig" eller "skrupelfria bolag" flest gånger vinner.
Finansmarknadsminister Peter Norman (M) kritiserade i går på DN-debatt välfärdsföretagen för att ägna sig åt "aggressiv skatteplanering". Moderaterna ville liksom visa var skåpet skulle stå inför dagens riksdagsdebatt.
När blir då skatteplanering just aggressiv?
En räntesnurra är när ett företag lånar pengar av sitt ägarföretag. Ju högre räntan på lånet är desto mindre vinst blir det kvar till bolagsskatten. Såvitt jag förstår går nu gränsen till "aggressiv" runt 8 procent. Och det är förstås utmärkt om skatteverket fortsätter jakten på för höga räntor.
Peter Norman, med sin bakgrund inom AP-fonderna, är naturligtvis medveten om att inte bara svenska statliga pensionsfonder är ägare av företag vars affärsidé just är att skatteplanera aggresivt på en global skattemarknad.
Så på ett sätt är vi möjligen alla riskkapitalister. Dagens pensionärer och pensionsspararare vill ju i regel ha högsta möjliga avkastning på sitt pensionskapital.
Rätten till ränteavdrag är en av hörnpelarna i den svenska skattepolitiken. Fråga bara varje högt belånad villaägare eller bostadsrättsinnehavare. Därför talar hellre politiker om bolånetak - som är svårt att reglera - än det tekniskt enkla, att sänka ränteavdragen.
Ränteavdrag är inte något som enbart private equity-bolagen, de så kallade riskkapitaliserna, använder sig av utan också en central del av svensk företagsbeskattning. Här handlar det nämligen om att hänga med i den globala skattekonkurrensen och urholkas avdragsrätten generellt så lär Anders Borg bli tvungen att sänka bolagsskatten i motsvarande mån för att attrahera utländskt kapital till Sverige.
Problemet och målkonflikterna är alltså betydligt större än den "aggressiva" skatteplaneringen. Bakom många av de "giriga" riskkapititalisterna finns du och jag i egenskap av pensionssparare.

Och på tal om vårdskandaler. När Nya Karolinska sjukhuset upphandlades för bygge och drift fanns bara en (1) anbudsgivare. Skanska och den engelska riskkapitalfonden Innis får under 30 år 52 miljarder kronor av skattebetalarna. Hur mycket för mycket?
Tack och lov för Carema-debatten. Kanske, kanske kan politikerna bli professionellare på upphandlingar, både när det gäller kvalitet och verklig konkurrens.