Det blir i ett europeiskt sammanhang en lyxdiskussion.

Troligen väntar ett nyval i Grekland. Opionsmätningarna säger att vänsterpopulisterna i Syriza skulle bli största parti och därmed vinna det bonus på 50 extra platser i parlamentet som tillfaller en valsegrare.

Syriza vill säga upp låneavtalen med EU och samtidigt vara kvar i eurosamarbetet. Det går säkert alldeles käpprätt åt skogen, men vi måste respektera den grekiska folkviljan. Väljarna får sedan ta konsekvenserna av hur man röstat. Så brukar det gå till i demokratier.

Statsbankrutt är visserligen inte lika med att Grekland måste dumpa euron, men det står klart att tålamodet nu nått en politisk smärtgräns bland andra euroländer.

Greklandskrisen skickade ner svenska obligationsräntor till nya rekordnivåer, vilket är marknadens betygssättning av Sverige. För svenska staten skulle det alltså kunna innebära en kanonaffär att låna upp ytterligare pengar, men Anders Borg är förstås av en annan uppfattning.

Vid den här tidpunkten varje år är det dags för Finanspolitiska rådets betygsättning av regeringens ekonomiska politik. Och som vanligt finns det ett smörgåsbord av omdömen där regering och opposition kan välja en rätt som passar deras smak.

Socialdemokraterna kan lyfta fram rådets sågning av den sänkta krogmomsen, medan Anders Borg kan hänvisa till att ekonomerna sätter betyget "framgångsrik" och "väl avvägd" på finanspolitiken.

Men ekonomerna i det Finanspolitiska rådet under en annan Lars - Lars Jonung har ersatt Lars Calmfors - tycker att Borg har för stora säkerhetsmarginaler och att det finns risker för att politiken blir procyklisk.

Det ligger mycket i den kritiken. Fast då det knappast oväntade grekiska valresultatet skickat nya chockvågor över finansmarknaderna kan Anders Borg vifta bort problematiserandet med att situationen kräver ordning och reda i de offentliga finanserna. Och Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson låter som en kopia av Borg.

S har gjort analysen att det är förenat med största opinionsfara att stämplas som statsfinansiellt ansvarslöst. Borg lär fortsätta försöka att stämpla och därför blir det också i fortsättningen en match om vem som kan vara mest "ansvarsfull".

Lars Jonung säger att Sverige är på väg att bli ett oljeland utan olja eftersom den offentliga sektorns nettoförmögenhet bara växer och växer.

Ojdå. Håller den gamle nyliberalen Anders Borg på att smygsocialisera nationen?

Nja, vad Jonung och det Finanspolitiska rådet pekar på är att staten sitter på miljarder i finansiella tillgångar utanför statsbudgeten. Värdestegringarna i exempelvis de statliga bolagen skulle innebära att inom ett par decennier har nettoförmögenheten fördubblats från dagens 20 procent av BNP till 40.

Det var ju en angenäm framtidsspaning: här finns utdelningar att leva på när en åldrande befolkning höjer välfärdsnotan. Återstår bara att se om denna extremt långsiktig prognos någonsin blir verklighet.

Just nu är det problemet Grekland, för vilken gång i ordningen, som via eurozonen antas kunna få spridningseffekter in i den svenska statsbudgeten. Hörde jag någon säga "skyddsvallar"?