Och i EM-tider kan man alltid diskutera övergångssumman om han bytte klubb, vilket är precis vad Matthew O'Brien gör i en tankeväckande artikel i The Atlantic: "How Much Is a Good Central Banker Worth?"

O'Brien jämför den internationella marknaden för fotbollsspelare och vad en superstjärna kan innebära för ett lag. Bank of England har förstått detta och rekryterat toppekonomer världen över.

En dålig amerikansk penningpolitik kan översättas i många tusentals miljarder förlorade dollar. Därför borde Lars EO Svensson kunna köpas över till Fed för en årslön på åtminstone en miljard dollar! skriver O'Brien.

På allvar? Nej, fantasisumman handlar förstås om att lyfta fram tesen om att även den amerikanska centralbanken borde dammsuga den internationella spelarmarknaden.

Att Lars EO Svensson tilldelas stjärnstatus i The Atlantic är ingen tillfällighet; han brukar faktiskt rankas som en av världens främsta penningpolitiska experter. Problemet är nu inte hans anonymitet i jämförelse med Zlatans utan att riksbankschefen Stefan Ingves inte lyssnar tillräckligt på vår ränteguru.

För hög styrränta kostar jobb och räntegurun - och duvan - Svensson har i riksbankens direktion konsekvent argumenterat för lägre räntor.

Måndagen den 16 april satt vi journalister där i finansdepartementets bibliotek när Anders Borg presenterade vårbudgeten. Finansministern balanserade skickligt på den slaka lina som gäller när han ska prata penningpolitik. Direkta krav på vår oberoende centralbank vore lika med ett allvarligt politiskt tjänstefel.

Men ingen kunde missförstå vad Borg egentligen önskade sig: att riksbanken skulle stå för stimulanserna och sänka räntan. I vårbudgeten framgick också att finansdepartementet utgick från att reporäntan sänks från 1,5 procent till 1 procent till sommaren och ligger kvar på den nivån under ett år.

Blott två dagar senare kom en kalldusch för Anders Borg. Räntesänkningen från riksbanken uteblev och Ingves meddelade att 1,5 procent förväntas gälla under ett år. Sin vana trogen reserverade sig Lars EO Svensson och förordade en sänkning till 1 procent.

Penningpolitikens Zlatan fortsätter matchen och går nu i en aktuell uppsats åter till attack mot Riksbankens hökar. Svensson konstaterar att under de senaste 15 åren har inflationen legat på 1,4 procent i genomsnitt, det vill säga 0,6 procentenheter under inflationsmålet på 2 procent.

Det betyder i sin tur att den genomsnittliga arbetslösheten har blivit 0,8 procentenheter högre. 40 000 svenskar har under 15 års tid gått arbetslösa i onödan, om man ska hårddra Svenssons forskning.

Minst lika många jobb som jobbskatteavdraget antas ha skapat ska alltså ha gått förlorade när Riksbanken jagat inflationsspöken runt Brunkebergstorg.

Svensson är som sagt var ingen vanlig Svensson. Och även Stefan Ingves måste ta till sig de hårda fakta som presenteras i uppsatsen. Riksbanken borde sänka styrräntan vid sitt möte den 3 juli.

Till sist: Varför inte testa bonuslön som styrmedel? Belöna riksbanksdirektörerna efter avslutad match - mandatperiod - efter hur väl de har lyckats träffa inflationsmålet. Kompetens kostar. Som spelaragenter brukar säga.