Tack och lov för att vi har Ung vänster, så att skillnaderna i den gråa svenska politiken blir tydligare.
"Privatiseringar är stöld och bedrägeri mot oss som betalar skatt" säger de unga socialisternas och kommunisternas nye ordförande, Stefan Lindborg.
Kanske dags att polisanmäla Lars Ohly? Han var ju med och privatiserade Telia. Fast just detta fasansfulla brott kanske får anses vara preskriberat vid det här laget.
Lindborg och många andra vänsterpolitiker anser sig nu ha fått stöd för sin systemkritik när tankesmedjan SNS kommit med sin forskarantologi "Konkurrentens konsekvenser".
En kort sammanfattning av budskapet i rapporten: det går inte att säga något om effektiviteten och kvalitete n i de offentligt finansierade tjänsterna har ökat efter det att olika vinstdrivande aktörer släppts in i den offentliga sektorn.
Forskarna har egentligen inte gjort någon ny forskning utan dammsugit och sammanställt vad som finns på området. Och huvudbudskapet? Jo, det krävs mer forskning. Förstås.
Det stämmer. Ett generellt problem är att det brukar ägnas mycket utredningstid innan politiska reformer ska sjösättas, betydligt mindre åt hur det sedan gick där ute i den politiska verkligheten.
Nej, det är inte lätt att mäta effektiviteten och vinsterna med alla privatiseringar som skett. Men jag tycker att SNS forskningsledare Laura Hartman går vilse i sin sammanfattning; hon lyckas i det närmaste totalt bortse från vinsterna med den valfrihet och den mångfald som skett i spåren av konkurrensutsättningen av den offentliga sektorn.
Välfärdsvinsten kan vara enorm för den småbarnsförälder som kan välja dagis till sitt barn. Eller den pensionär som får välja läkare.
Sedan är det viktigt att komma ihåg att effektivitet i den skattefinansierade tjänstesektorn inte behöver vara lika med kvalitet. De stordriftsfördelar kommunpolitiker gärna vill räkna hem kan ju minska tillgängligheten och därmed blir konsumenterna inte heller lika nöjda.
Hartman skriver bland annat att välfärdstjänsterna är väldigt speciella och komplexa och när valet av tjänst är gjort så är det "ofta oåterkalleligt". Jaså, hur har forskningsledaren vid SNS kunnat undgå att man faktiskt kan byta skola eller läkare om man är missnöjd?
Låt oss anta att det bara fanns en nationalekonomisk institution i Sverige. Forskarna kunde inte byta till något annat lärosäte. Låt oss vidare anta att det bara fanns en kommunal arbetsgivare för disputerade nationalekonomer. Ingen jobbig konkurrens från Handelshögskolan.
Ett försiktigt vetenskapligt antagande skulle vara att ökad konkurrens och valfrihet förbättrar den nationalekonomiska sektorn. Monopol har ju sina uppenbara nackdelar. Och Laura Hartman skulle sannolikt känna sig betydligt friare och mer kreativ i sin forskarroll.
Hur ska vi då egentligen värdera alla dessa vinster för individen?
I skoldebatten blir kritiken mot friskolereformen oftast ganska slentrianmässig, alternativt på Ung Vänsternivå. Det finns riktigt usla friskolor som har stängts eller gått i konkurs, men hur många kommuner har egentligen stängt sina katastrofala skolor?
Det ständiga tjatet om driftsform är en bisak, huvudsaken borde vara kvalitete n. Att det då krävs en skarpare tillsyn av våra skolor och mer av nationella prov är självklart.
