Jodå. Behrang Miri är inte bara "konstnärlig ledare" på Kulturhuset i Stockholm utan också artist. På hans officiella hemsida finns en personpresentation i form av ett pressmeddelande där superlativen staplas hurtigt och flåsande på varandra om denne "multitalented Swedish artist" som anses vara en av de ledande opinionsbildarna i vårt land när det gäller integrationsfrågor.

Vidare fastslås på hemsidan att: "Ingen uppgift är för stor för Behrang Miri."

Killen verkar i alla fall ha humor.

Frågan är nu vilket slags opinion Miri bildat med sitt krav på att rensa bort alla Tintin-böcker från det barnbibliotek han är konstnärlig ledare för. Efter DN-intervjun följde folktstorm, twtterstorm och Facebookstorm, en nation reste sig och skrek anfäkta och anamma: Rör inte vår Tintin!

Dupontarna i Kulturhuset hade inte förstått att de rörde vid elden; genast började paralleller dras till nazismens bokbål och de vanligtvis toleranta intellektuella i Kulturhusets vänner tog genast avstånd med Heinrich Heines bevingade ord: Där man bränner böcker bränner man till slut även människor.

Efter några timmars belägring vid Sergels torg var Behrang Miri tvungen att vifta med vita flaggan, eller så insåg faktiskt den avgående kulturhuschefen Erik Sjöström hur korkad - och besvärande - utrensningen av Tintin var. Enligt den officiella pudeln från Miri gick det "för snabbt".

Vadå snabbt?

Problemet var ju inte bara Tintin. I DN-intervjun utvecklade censor Miri hur han ville gå vidare. Han hade storslagna planer. Hans personal skulle leta efter böcker med bland annat homofobisk eller utlänningsfientligt innehåll: "All barnbokslitteratur borde ses över. Även vuxenlitteratur."

Det kan ju vara praktiskt av utrymmesskäl för bibliotek att försöka förinta delar av vår kulturhistoria. Det kan även vara tilltalande att agera politisk kommissarie över ett folk som inte förstår sitt eget bästa. Och det gäller i förstås högsta grad alla stackars korkade barn som "lättare kan anamma de rasistiska föreställningarna som visas upp i Tintin."

Men hur ska då dessa barn klara av mötet med negerkungen Efraim Långstrump och hans öden på Kurrekurreduttön? Nåja, sådana heliga svenska kulturskatter kan inte ifrågasättas. Vi måste våga tala om att Tintin och Hergé är diskriminerade i rasistdebatten.

Det riktigt allvarliga i denna historia är att Behrang Miri gör jobbet mot diskriminering och rasism en rejäl björntjänst. Han framstår ju precis som den stereotyp av "politiskt korrekt" person som många älskar att hata. Här kommer någon som ska tala om för oss i Sverige vad vi ska läsa, lär det mullra på Flashback i veckor.

Det ironiska är att i anslutning till det berörda barnbiblioteket i Kulturshuset finns Serieteket som är Sveriges enda seriebibliotek. Denna snart 16 år gamla kulturinstitution protesterade förstås skarpt mot kollegans Tintinförbud.

Behrang Miri fick för övrigt förra året Nationalencyklopedins "Kunskapspris" på 125 000 kronor. Det borde räcka till en del Tintinalbum för eget bruk.

Även fördomar om Tintin fördummar.