Jag sitter uppe i ECB-skyskrapan och kollar in matchen - presskonferensen - mellan Europas topprankade finansjournalister och chefen för Europeiska centralbanken.
Hur journalisterna än servar - frågar - kommer alltid samma boll i retur från Trichet; att räntorna är "appropriate" och att ECB följer utvecklingen noga och man tar inflationsbekämpningen på allvar.
Standardsvaren från Trichet är förutsägbara, men han lämnar dem onekligen med en viss skruv och elegans. Som om han ändå gillade denna ständiga match med journalisterna.
I förhållande till svenska riksbanken är ECB en mussla, men så har ECB också att; å ena sida hävda sitt oberoende; å andra sidan agera som fredsmäklare bland sina ägare, de 16 euroländerna.

ECB har nu tagit till ett ovanligt grepp, i stället för att sänka styrräntan på en procent ska banken köpa obligationer för 60 miljarder euro i ett försök att ytterligare stimulera ett EU på dekis.
Detta fick förbundskansler Angela Merkel att gå till stenhårt angrepp mot ECB.
Obligationsaffären är ett exempel på slapp penningpolitik som riskerar att leda till framtida bubblor, ansåg Merkel.
Detta är förstås att svära i ECB-kyrkan; ett angrepp på bankens självständighet.

Det tyska inflationshatet är något som gått i arv från mellankrigstidens hyperinflation.
Och då Angela Merkel har både valet till EU-parlamentet på söndag och valet till förbundsdagen i höst att tänka på så är det ingen nackdel att inflationshata i offentligheten. Trots att det knappast gagnar ECB:s egen inflationskamp.
Tyska socialdemokrater var inte heller sena att beklaga sig över Merkels brist på respekt för ECB:s oberoende. Vilket i en svensk kontext blir lite upp och nedvända räntevärlden, då kritiken mot riksbanken brukar komma från socialdemokrater och att penningpolitiken är för hökaktigt.
Trichet var nu tvungen att berätta att han minsann hade talat med Merkel i telefon varvid hon skulle ha intygat att "hon till fullo respekterar vår självständighet."
Fler matcher med Merkel lär vänta.

Den tyska exportorienterade ekonomin har, precis som den svenska, strypts av raset i den globala efterfrågan.
Nästa år väntas Tyskland, Maastrichtkriteriets med max tre procent av BNP i underskott största försvarare, gå hela sju procent minus.
Men Merkel och Trichet är åtminstone överens om att det nu behövs en "exit strategy". Med vilket menas att euroländerna borde kunna ha två bollar i luften: inte bara stimulera ekonomin i dag, utan samtidigt planera för att krympa alla underskott.
Något som Lettland är fullt upptagen med i dag. Trichet duckar förstås för alla frågor om det lettiska valutaförsvaret, en nation som befinner sig på randen till en devalvering.

Jag ser att Anders Borg skickat ut ett pressmeddelande om att han välkomnar ännu mer av budgetåtstramningar av den lettiska regeringen.
Får lite 1992-vibbar från det svenska kronförsvaret. Borg verkar desperat.
När inflationen i Tyskland bidrog till att sänka Weimarrepubliken, riskerar det lettiska latförsvaret att skapa social oro. I grannen Ryssland kan det möjligen finnas krafter som vill bidra till att förstärka upprorsstämningar bland Lettlands etniska ryssar.
Låt nu Lettland de-valvera och sedan ska vi i EU solidariskt ställa upp och bistå vår EU-granne.
Någon EU-kandidat som ställer upp på detta vallöfte?