Flykten från politiskt ansvar är ett universellt fenomen. Syndabockarna för en kostnadskris och budgetunderskott kan nämligen alltid sökas någon annanstans.
Det händer i Aten och det händer på Gotland.
I fredags hölls en demonstration i Visby. Med gotländska mått var den jättelik; tusentals människor från en allt glesare glesbygd hade tagit bussar till stan för att demonstrera för en levande landsbygd och mot det rödgröna styrets planer på att lägga ned ett antal skolor.
Facklorna lyste i vintermörkret medan demonstranterna skanderade : "Vi ska ha skolorna kvar."
Demonstrationen var kulmen på ett landsbygdsuppror som tog fart i höstas efter att de kommunala sparplanerna hade blivit kända. Och protesterna tycks ha lyckats, skol-politikerna hittade plötsligt andra besparingsalternativ.
De rödgröna som sedan 2010 återigen styr Gotland fann sig dessutom så pressade att de själva ville bidra till protesterna - if you can't beat them, join them.
I mellandagarna gick Socialdemokraterna på ön ut och meddelade att man minsann stödde landbygdsupproret.
Visserligen finns det en lång Första maj-tradition i det forna statsbärande partiet av att demonstrera mot sig självt, men S önskade att måltavlan för upproret i stället skulle vara allians-regeringen:
"Den moderatledda regeringen bedriver en politik som bit för bit utarmar landsbygden."
Allt elände som riskerar att drabba den gotländska landsbygden är regeringens fel, var budskapet från S.
I det fall skolan måste stängas i Stånga eller Öja så beror det på att Anders Borg valt att "dela ut våra gemensamma resurser i sänkt restaurangmoms och i upprepade jobbskatteavdrag."
Såvitt jag har förstått är skrotade jobbskatteavdrag inte något Socialdemokraterna på nationell nivå driver i sin berömda budgetmotion. Och då blir väl också Tommy Waidelich lite medskyldig, eller?
Det är inte regeringen som tvingar kommunpolitiker i Sverige att lägga ned skolor. Även om man faktiskt kan önska att regeringen satte de sämsta under tvångsförvaltning.
Stängda skolor kan faktiskt bero på att elev - underlaget har blivit för litet för att kunna erbjuda en tillräckligt bred och god utbildningskvalitet.
Det kan bero på att ansvariga kommunpolitiker gör ett politiskt val mellan sänkta utgifter och höjda skatter.
Gotländska kommunpolitiker har - långt före något landsbygdsuppror - valt att satsa på små sockenskolor. Utgifterna för en grundskoleelev ligger 12 000 kronor högre än riksgenomsnittet.
Socialdemokraterna på Gotland som ondgör sig över att regeringen sänkt jobbskatterna även för gotlänningar kunde ju faktiskt ha valt att ta tillbaka lite, som man säger, "gemensamma resurser" genom att höja kommunalskatten.
Vid årsskiftet höjdes skatten i 63 av Sveriges 290 kommuner, dock alltså inte på Gotland. Men med 33,10 i skatt har ön redan en förhållandevis hög kommunalskatt. Snittet i Sverige ligger på 31,60 och Hofors kommun toppar med 34,32 kronor per hundralapp.
Skolan blev ju kommunaliserad av Göran Persson för ett par decennier sedan. Kommunpolitikerna har haft gott om tid att lära sig vem som bär det politiska ansvaret. Kan man faktiskt tycka.