Nyligen (22/10) granskade jag ungdomsförbundens bidragsjakt och nu har turen kommit till kvinnoorganisationerna. Många gör säkert mycket gott: men måste staten verkligen sponsra vuxna svenskars fritidssysselsättningar och opinionsbildning?
Syftet med statsbidraget formuleras med en riktig gummiparagraf, nämligen "att stärka kvinnors ställning i samhället".
Det målet anses vårdnadsbidragslobbyn Haro uppfylla och får därför 100000 kronor i bidrag för sitt arbete för fler bidragsförsörjda hemmafruar.

Alexandra Charles och hennes "1,6 miljonersklubben" får i år 650000 kronor. Inget tack till skattebetalarna på hemsidan, utan tacket riktas i stället till andra sponsorer i form av multinationella läkemedelsbolag. Som minst lika tacksamt noterar att kvinnosjukdomarna kommer i fokus med föreningens jobb.
Denna symbios mellan läkemedelsföretag och statsfinansierade folkrörelser delar Alexandra Charles med handikapporganisationerna.
"Forum kvinnor och funktionshinder" har tilldelats 400000 kronor. I organisationen ingår 14 handikapporganisationer, medan forumet i sig har endast 90 enskilt betalande medlemmar. Räknat på varje direktansluten medlem blir då bidraget närmare 4500 kronor per person.

Inga pengar får ges till partiers kvinnoorganisationer, ändå får nätverket "Gröna kvinnor" 200000 kronor och de fick samma belopp förra året. Formellt är de visserligen inte miljöpartiets kvinnoorganisation, nätverket bildades i stället efter partiet sagt nej till ett kvinnoförbund.
Ordföranden Ewa Larsson har suttit i riksdagen åtta år för mp. "Den som läst mp:s partiprogram förstår att här finns det ett parti med visioner", skriver hon på nätverkets hemsida.
I alla fall jag har svårt att se nätverket som något annat än en kvinnlig kampanjorganisation för miljöpartiet.
Precis som i fallet med ungdomsförbunden ställs inga krav från bidragsminister Nyamko Sabunis sida på att mottagarna måste ha betalande medlemmar. På Gröna kvinnors hemsida går det att bli medlem gratis och ju fler gratismedlemmar desto större chans till högre bidrag.
I dag har Gröna kvinnor 106 stycken betalande/gratismedlemmar, det innebär hela 1886 kronor per person i bidrag.
För att ingå i jämställdhetsminister Nyamko Sabunis bidragsklubb får inte heller verksamheten "strida mot tanken om alla människors lika värde". Här föreligger uppenbarligen en målkonflikt när män uttryckligen diskrimineras.
Inte bara Gröna kvinnor förbjuder män som medlemmar, utan många andra av bidragsmottagarna har det inskrivet i stadgarna, som Helle Kleins förening "Kvinnor i Svenska kyrkan". De får i år 350000 kronor.
Jag tycker det är pinsamt att stora rika Svenska kyrkan måste springa till staten och be om en skattefinansierad tvångskollekt för sin kvinnoförening.
Svenska kyrkan plockar dessutom in fler bidrag; dess organisation "Kvinnor för mission" får 400000 kronor. Och kan inte baptisterna gå med sin egen kollekthåv i stället för att håva in 400000 kronor från staten?
Vidare har vi "Nätverket för kvinnor i transportpolitiken". Med sina 125 medlemmar och 200000 kronor i bidrag åker de i en gräddfil med 1600 kronor per medlem.

Ett riktigt bidragsklipp gör de feministiska konstnärerna i "Föreningen JA!". De har fått 105000 kronor och målsättningen är att: "störta de styrande patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom konstområdet."
Nåväl. En viss omfördelning av våra skattepengar har i alla fall skett. JA har 28 stycken svenska "medkonstnärer" (plus två utländska grupper) och får alltså 3500 kronor per medlem.
Men vem vet, möjligen är deras bidragsprojekt i själva verket en hypersmart konstnärlig installation på temat den svenska bidragsstaten.