Här i Sverige har vi rea, utsalg, på det mesta. Lyft nu bara era köpsugna blickar från Systembolagets och ICA:s hyllor och upptäck alla andra fantastiska affärsmöjligheter.
Då tänker jag inte bara på de härliga saltstänkta sommarstugorna i Bohuslän.
Hela Sverige är i dag en gigantiskt lågprismarknad; det är bara att öppna plånboken och kliva in.
Svenska företag är nu tokbilliga och undervärderade efter kronans depreciering. Skulle inte norskt riskkapital kunna ta över konkursboet Saab, jag menar för brödrafolkens väl?
Trollhättans gamla stolthet kostar bara några droppar ur er välfyllda oljefond.

Vi svenskar har förstått att inte bara era lusekoftor värmer folksjälen, utan även beskedet om att den norska bruttonationalprodukten förra året översteg den svenska. Tacka vår skvalpvaluta för det.
BNP-lyftet måste innebära en nationell eufori i paritet med att den svenska public service-televisionens populäraste talkshow numera leds av en norrman.
Hoppas bara att den där utmärkte Skavlan sett till att få lönen i norska kronor.
Vore det inte för de stackars islänningarna hade vi svenskar varit Nordens fattiglappar. Nu kämpar vi tappert för att nå den förstaplatsen.

Här i Sverige är vi alltfler som oroar oss för hur djupt kronan egentligen kan sjunka. Vi noterar att Stefan Ingves, vår riksbankschef, har flaggat för ännu fler sänkningar av reporäntan. Och om räntan närmar sig nollpunkten är väl dollarn snart över tio svenska kronor.
Kronraset påverkar naturligtvis svenska folkets resemönster. Vi har inte längre råd att njuta av regnet i Bergen, så ni kan lika gärna slå igen Norska turistbyrån i Stockholm.
Vi fattiga svenskar får i stället söka oss till världens allra billigaste charterturistmål, flyga Ryanair och betala på planet när vi ska gå på toan.

Men jag kan rapportera att det finns de som är entusiastiska över kronans depreciering; den sägs fungera som en stötdämpare för Sveriges sargade exportindustri. Vilket bara delvis är sant; många av de svenska exportföretagen är samtidigt beroende av att importera delar och teknik till sina produkter. Och notan är i dollar eller i euro.
Precis som mindre och växande svenska framtidsföretag sugna att etablera sig i Oslo har sett notan explodera, som efter en helkväll på Bar Boca.
I en, möjligen något storsvensk, självbild ser svenska politiker sig gärna som frihandelns bästa vänner; WTO:s utsända riddare för en global konkurrens på lika villkor.
I den krassa valutaverkligheten präglas dock vår historia av slagordet: må bäste devalverare vinna.

Sedan 1992 lever vi svenskar under en flytande växelkursregim; en förskönande omskrivning då kronan bara sjunker och sjunker. Och under senaste halvåret har den i praktiken devalverats med ytterligare 25 procent. Ska detta verkligen kallas sjyst konkurrens mot våra vänner i EU? Mot de i dagarna utskällda fransmännen?
Nej, men vi svenskar går ändå omkring och muttrar över Sarkozy och hans protektionism. Ty vi vet ju att för fransmän är statliga subventioner lika älskat som gåslever.
Vi tvingas då förtränga att vår Maud (Olofsson) - flitig som en bäver bekämpar statligt stöd till Saab - pytsar in en miljard kronor i det ruinerade flygbolag vi äger tillsammans med er, kära norska skattebetalare.
Snälla Jens (Stoltenberg), kan du inte köpa svenska statens aktier i SAS?
Special price for you my friend!
Jag tror inte på ständig valutadoping och överväger att ge mig in i dekalbranschen.
I bakrutan på min Saab ska det stå:
"Skyll inte på mig. Jag röstade ja till euron."