Konkurrens gynnar också tillväxten inom politiken. Och Socialdemokraternas kris är betydligt större än Håkan Juholts bidragsaffär. S-politiken står i dag på en fast grund av kvicksand. Förslaget om ett halverat RUT-avdrag visar att S inte förmår konkurrera i Moderaternas specialgren: triangulering.
Moderaterna vet alltså inte riktigt vad de ska förhålla sig emot, samtidigt som de spelar mot öppet mål i förtroendematchen. Det påverkar partiets idéutveckling.
Dessutom börjar den riskabla känslan sprida sig att valet 2014 nog redan är vunnet.
När Reinfeldt i sitt stämmotal nummer två säger att det bara finns ett regeringsalternativ jublas det. Ombuden har naturligtvis tagit del av den senaste Sifo-mätningen. Tänka sig: blott 15 procent av svenska folket uppger att de har störst förtroende för Håkan Juholt som statsminister, medan Fredrik Reinfeldt landar på 68 procent.
För demokratins skull är jag glad att siffran inte är ännu högre, och Juholts så kallade uppförsbacke framstår som Mount Everest.
Nästan allt tycks nu gå Moderaternas väg. Det faktum att både Borg och Reinfeldt åker till Bryssel för ännu några EU-krismöten denna helg gör att standardtalet om Sveriges stabila finanser får en aktuell inramning.
Självsäkerheten svävar som små ljusblåa moln över partistämman. Då kan firma Borg & Reinfeldt kosta på sig att vara motsägelsefull.
Ena dagen stod Reinfeldt på scenen och flirtade med konsumtionskritikerna; om att man måste ifrågasätta att den som har flest prylar när man dör vinner. Andra dagen stod Borg och hyllade H&M och Stefan Persson. Finansministern var lyrisk och påpekade att vi alla hade något plagg från företaget i garderoben.
Just H&M är väl om något en given representant för konsumtionssamhället.
En central faktor bakom de sunda statsfinanser, Reinfeldts favoritämne, är den privata konsumtionen. Den höll upp ekonomin när exporten störtdök under finanskrisen.
Men Reinfeldts konsumtionskritik är nog snart passé. Göran Persson försökte också på sin tid "lyssna in aktuella trender." Hans tid som vegan varade väl en vecka.
Med de nya Moderaterna kom också en ny stämmotradition. Motioner om att skrota LAS och värnskatten avfärdas vänligen men bestämt. Så också på denna stämma. Fast hur snurrig kan man egentligen bli?
Stämman fastslog att värn­skatten på sikt bör avskaffas, "samtidigt som skattepolitiken måste vara fördelningspolitiskt motiverad."
Jo, tjenare. Värnskatten infördes av fördelningspolitiska skäl. Hur ska den då kunna avskaffas utan att fördelningspolitiken påverkas?
Moderaterna lever inte heller som de lär. Här har man först beslutat om att minsann representera det fina allmänintresset mot de fula särintressena. Men någon lagstiftning om offentlig partifinansiering vill särintresset Moderaterna absolut inte ha.
Reinfeldt ansåg sig tvungen påminna alla kommun- och riksdagspolitiker i salen om hur det var på Göran Perssons tid. Ja, det var den gamla vanliga visan om hur många som förtidspensionerades 2006.
Det må fungera som ett internt pep-talk, men i valrörelsen 2014 har Fredrik Reinfeldt och alliansen styrt landet under åtta år. Och då fungerar det ju inte att skylla på någon gammal socialdemokratisk statsminister.
ledarskribent