GREXIT

Tysklands finansminister fastslog att "det blir ingen grekisk statsbankrutt" och att det "inte är meningsfullt" att ägna sig åt spekulationer om att Grekland skulle lämna valutasamarbetet.

Nej, fy på sig Borg, så får man inte säga! Här gäller det att rätta in sig i ledet och hålla skenet uppe om att grekerna är på banan igen. Kejsaren är inte naken, utan full av fantastiska planer.

Folkpartiets Carl B Hamilton stämplade Borg som "överbeskäftig" och varnade honom för att komma på "kontrakurs" med Tyskland. Ja, vi svenskar måste liksom veta vår plats.

När den finske utrikesministern Erkki Tuomioja, i en uppmärksammad intervju i Daily Telegraph, förklarade att Finland förbereder sig för att euroområdet kan brytas upp sattes genast dementimaskinerna i gång.

EU-minister Alexander Stubb dundrade på om att "det är att leka med elden" att spekulera om ett EMU-uppbrott.

Det omtalade demokratiska underskottet i EU har i eurokrisens spår fått ett nytt inslag: ledande europeiska politiker ska icke prata om mer eller mindre självklara saker då de nervösa finansmarknaderna kan tänkas bestraffa eurozonen med höjda marknadsräntor.

Nog vore det ett grovt politiskt tjänstefel i varje europeisk huvudstad , ja i resten av världen också , att inte planera för ett värstascenario med eurosamarbetets sammanbrott.

Därför pågår också en intensiv tankeverksamhet, men politiker får alltså inte prata offentligt om räkneövningarna och eventuella krismediciner.

Att Borg ser en Grexit enbart som "tidsfråga" är numera inget kontroversiellt i ekonomkretsar. Det finns även en tidsgräns för när andra medlemmar i eurolaget inte längre vill ha sänket Grekland med på plan.

En lagspelare som dessutom fuskade med konditionstestet för att få spela i förstaligan.

Målet är att den grekiska statskulden ska vara nere på 120 procent av BNP år 2020. Grekerna vill ha mer tid på sig att spara, och dessutom ska inte målet vara just 120 procent, utan långivarna ska blidkas av att skulden krymper!

Men tidsperspektivet , 2020 , är som en okänd resa ut i ekonomins världsrymd.

Ingen kan säga något med anspråk på säkerhet. Vad som däremot är känt i dag är att grekerna själva tror att statsskulden stiger till astronomiska 180 procent nästa år.

Finansminister Yannis Stournaras säger att pengarna är slut i november och att EU snabbt måste besluta om nästa låne- utbetalning.

Låter det bekant?

På torsdag och fredag är det EU-toppmöte i Bryssel och "vad göra med Grekland" står som vanligt på schemat.

Ja, vad göra med den statliga och gigantiskt överbefolkade byråkrati som grekerna efter fem år av statsfinansiell kräftgång egentligen inte gjort något radikalt åt?

Den grekiske ekonomen John Sfakianakis påpekar i New York Times att sedan 2009 har sysselsättningen i den offentliga sektorn minskat med 12 procent, medan raset i den privata har varit hela 55 procent.

Det är bra att Anders Borg talar klarspråk. Inte för att ett liv utan euron innebär någon mirakelkur. Vid en devalvering följer också en enorm förmögenhetsomflyttning.

Men tålamodet med Grekland borde rimligen vara slut i euroklubben.

Det är det säkert också, men politiker får ju inte tala om det.

Officiellt.