"Allt handlar väl egentligen om att facket vill kasta ut oss från Sverige", konstaterade han.
Blockaden drev Laval un Partneri i konkurs och resten är svensk arbetsmarknadshistoria. I dag skrivs ytterligare ett kapitel när Lavalutredningen officiellt landar på arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins bord.
För ett år sedan kom EG-domstolens dom som inte bara underkände fackens extrema konfliktåtgärder, utan även den svenska lagstiftningen.
Och Littorins ministerreaktion? En utredning, naturligtvis.

Givetvis måste kommande lagändringar vila på solid grund. Problemet är att denna utredning har haft karaktären av någon slags avtalsförhandling och medlingsprocess. Facken och arbetsgivarna bjöds till och med in för att ha synpunkter på vad som skulle utredas!
Littorin kunde ha valt en specialist i EG-rätt till utredare, men valde symptomatiskt nog en professionell medlare: statliga medlingsinstitutets chef Claes Stråth.
Valet motiverades med att Stråth har "ett stort förtroende hos arbetsmarknadens parter."
Som om en korrekt svensk lagstiftning i förhållande till EG-rätten och utstationeringsdirektivet vore en ren förhandlingsfråga.
Medlare Stråth kommer dock tvingas att delvis bli ovän med facken. Sverige måste definitivt skrota lex Britannia som innebär att Byggnads kunde sätta Vaxholmsbygget i blockad, trots att det fanns ett kollektivavtal från ett annat EU-land, Lettland.
Denna konflikträtt finns inte om ett svenskt företag redan har tecknat ett avtal med ett annat fack. Därmed diskrimineras företag från andra EU-länder i svensk lag, konstaterade EG-domstolen.
Lavaldomen aktualiserar också behovet av en svensk lagreglerad minimilön. Absolut inte, tycker facken och Sven Otto Littorin. Fast hans egen lön bestäms utan förhandling och i en statlig nämnd.
Utländska företag kan faktiskt behöva veta vad lönekostnaderna blir om de ska lägga in ett nytt anbud på något skolbygge i Vaxholm. I förhandlingarna med Laval krävde Byggnads dessutom en genomsnittslön.
Sven Otto Littorin måste därför producera en lag som uppfyller EU-kraven på "transparens" och förutsägbarhet.
Medlare Stråth väntas föreslå en krånglig variant där utländska företag ska betala minst minimilöner enligt kollektivavtalen för likartade företag och inom ett visst geografiskt område. Men då måste också motsvarande regler gälla för svenska företag utan avtal, annars uppstår en ny diskriminering.

Som av en händelse höll statens egen tankesmedja, Globaliseringsrådet, ett seminarium i går på temat "Globaliseringen av svensk arbetsmarknad". Forskaren Per Skedinger argumenterar i sin rapport för lagreglerade minimilöner, då de sannolikt skulle bli lägre än dagens lägsta avtalslöner och därmed gynna de svaga på arbetsmarknaden.
Gissa varför facken ogillar statliga minimilöner?
Skedinger konstaterar samtidigt att svenska byggjobbares löner inte minskat på grund av den ökade låglönekonkurrens från de nya EU-länderna.
Den enklaste vägen ur Lavalröran - statligt fastslagna minimilöner - är alldeles för politiskt känslig. Vi får inte glömma att de nya moderaterna bestämt sig för att "älska kollektivavtalen".

Min prognos är att arbetsmarknadsministern skickar utredningen på en lång härlig remissrunda och dröjer så länge han kan med att sätta ned foten och långt över EU-parlamentsvalet i juni. Allt i politiskt riskminimerande syfte.
Troligen försöker Littorin i sitt lagskrivande att tillgodose facken så långt det är möjligt. Därmed ökar sannolikheten för att Sverige åter blir fällt i EG-domstolen.
Men den dagen, den sorgen, tänker nog vår sorglöse minister.