Drivkrafterna är förstås individuella. Men ett syfte kan faktiskt vara att skatteplanera bort Anders Borgs värnskatt.
Om detta talas det sällan.
I veckan levererade finansministern sin vårbudget med värnskatt och socialdemokraterna sitt småföretagarprogram med nya bidrag.
Någon gräns för fjäskandet borde väl ändå finnas?
Jag tänker bland annat på socialdemokraternas förslag om ”riskkapitalstöd”: en variant på det friår som Göran Perssons regering roade sig med på det arbetande folkets bekostnad.
I detta fall är bidraget begränsat till ett halvår och till personer som tar tjänstledigt från sina jobb för att driva sitt företag på heltid.
Och visst, det är ju fullt möjligt att driva sitt företag, mer eller mindre framgångsrikt, i en solstol på Koh Lanta. Med kanske 80 procent av lönen i bidrag. Nivån på Thailandsbidraget är, precis som slutnotan, inte spikad.
Ett parti som vill framstå som modernt använder moderna ord. Löneslavar med ett företag vid sidan om ska därför kallas ”kombinatörer”. Med bidraget ska de växa och förhoppningsvis sedan börja anställa.
Ett problem är att väldigt många av dessa kombinatörer – jurister, läkare, konsulter, skådespelare, journalister, ekonomer, med flera – lägger sina extraknäck i bolag av praktiska och skattetekniska skäl.
De tänker aldrig anställa någon. Och många vill ha kvar sin anställningstrygghet, samtidigt som ett smörgåsbord står dukat i firman med olika avdrag.

Här kommer värnskatten in i bilden. De nya moderaternas arbetslinje i skattepolitiken gäller inte för personer med inkomster på drygt 40 000 kronor. Alla ska hårdbeskattas då deras arbetsvilja, enligt finansministern, inte påverkas tillräckligt av en skattesänkning.
Anders Borg vet bäst.
Skillnaden i beskattning mellan inkomster av kapital, respektive tjänst, innebär en galainbjudan till ett party för skatteplanerare.
En företagare kan ta ut sin lön som inkomst av kapital. Då går 30 procent av summan till Anders Borg. Men för en extraknäckare utan bolag kan 57 kronor av varje ny intjänad hundralapp försvinna i skatt.
För att bromsa inflödet av skatteplanerande kombinatörer finns därför de omdebatterade och krångliga 3:12-reglerna. Alliansen har visserligen mildrat reglerna något, men vill samtidigt stoppa ”omotiverade skattelättnader”.

Antalet nyregistrerade företag brukar användas som en skrytindikator för politikens förträfflighet. Alliansen skulle över en natt kunna chockhöja nyföretagandet genom att skrota 3:12-reglerna. Skattevinsten skulle plötsligt göra hundratusentals svenskar till nyföretagare.
Men om det är rätt att progressivt beskatta inkomster av arbete, varför ska då den som tjänar sitt levebröd på kapitalinkomster undantas?
Tänk om skillnaden mellan beskattning av kapital och tjänst i stället minskade/utjämnades? Då skulle livet och regelverket bli betydligt enklare.
Moderaterna var stenhårda motståndare när den ”tillfälliga” värnskatten infördes 1995. I dag jagar Borg & Reinfeldt alla möjliga svepskäl till varför den absolut måste vara kvar.
I år går statsbudgeten med 100 miljarder plus. Minst. Värnskatten svarar för ungefär 5 miljarder.
Med dessa fakta blir det lätt att instämma i en snart klassisk fråga: När inte en moderatledd regering ”av statsfinansiella skäl” kan skrota värnskatten i dag, kommer den då någonsin att avvecklas?

Anders Borg letar nu febrilt efter något svar i den nationalekonomiska litteraturen. Jag bidrar gärna med ett tips: kolla public choice-teorin om politikers ständiga strävan mot att bli återvalda.
För det nya arbetarpartiet bedöms det politiska värdet av att bevara värnskatten vara högre än den samhällsekonomiska vinsten med att skrota den.