Daniel Westling lämnade i november sina vd-uppdrag för gymkedjorna Master Training och Balance. Det framstår som om den blivande prinsen och hertigen av Västergötland i praktiken har belagts med yrkesförbud.
Är det verkligen försvarbart? Jag tycker inte det. Daniel Westling borde naturligtvis få välja själv och det verkar han inte ha fått göra.
Det faktum att debatten om Westlings yrkesförbud uteblivit kan nog tillskrivas att han tillhör en liten minoritet: män i samhällets topp som lämnar sina yrkeskarriärer för att hustrun/sambon fullt ut ska kunna satsa på sin karriär.
I det fall Carl Philip hade varit tronarvinge och hans fästmö tvingas lämna vd-poster och lägga sitt entreprenörskap på hyllan misstänker jag att debatten faktiskt skulle ha infunnit sig: Ska verkligen inte en prinsessa - i ett av de mest jämställda länderna på jorden - kunna jobba? Tala om backlash! Kungahuset hade anklagats för att upprätthålla patriarkala strukturer och konservera gamla könsroller.
Redan vid presskonferensen i samband med förlovningen förklarade dock Westling att han skulle lämna sin "operativa" roll som vd men ha kvar sin passiva ägarroll. Det innebär att Westling även lämnar styrelseuppdragen i de gymföretag han är delägare i, samt styrelseposten i Brasil Development.
Var det verkligen nödvändigt? Westling har i juridisk mening inte meddelats ett näringsförbud; det finns inget i Sveriges grundlagar som förbjuder en blivande prins att jobba.
De knapphändiga motiveringar som hörts från hovet är risken för "otillbörligt gynnande" av hans affärsverksamhet efter ett giftermål. "Det finns egentligen inget legalt hinder, men det har gjorts en bedömning av vad som är lämpligt" har kungafamiljens advokat Axel Calissendorff deklarerat.
Snedvrider prinsar med sin yrkesverksamhet konkurrensen på marknaden? Innebär deras ärvda eller ingifta varumärken i form av prinstitlar en fördel?
Ja, det är fullt möjligt. Men om detta är skälet skulle exempelvis inte prins Carl Philip ha tillåtits designa bestickserien CBP 2091 åt företaget Mema/GAB. Knappast överraskande har företaget fått statustiteln "kunglig hovleverantör" och rätt att använda sig av svenska statens riksvapen i sin marknadsföring.
Det är ytterst Westlings blivande svärfar, kung Carl Gustaf, som bestämmer vilket företag som ska adlas till kunglig hovleverantör. I dag finns ett 130-tal företag på listan, allt från Rörstrand, Hästens sängar till jätten Ikea. Dock inte gymkedjan Balance.
Hovleverantörskapet är kungens egen lilla mecenatverksamhet till det privata näringslivet och ett fåtal utvalda företag. Här finns det verkligen skäl att tala om att vissa företag "profitetar" på kungahuset; dessutom är det helt gratis att få denna kvalitetsstämpel.
Det kungliga hovleverantörskapets gratisreklam är ett betydligt större problem än Westlings vd-skap; Sveriges statschef ska inte gynna vissa företag på det här sättet.
Eventuell rädsla för att en yrkesverksam prins skulle skaffa sig marknadsfördelar i den hälsofrämjande gymbranschen är alltså betydligt överdriven, precis som skillnaden mellan en operativ vd-roll och passiv delägare i den här sortens småföretag. Ägarintresset kvarstår. Daniel Westling lär inte sluta prata med sina kompanjoner.
Trots att jag är inbiten republikan måste jag konstatera: det är trist att Westling slutar jobba. En prins - verksam som vd och småföretagare - är en utmärkt förebild och representant för det moderna Sverige. Och arbetslinjen.
