Finns det möjligen en svensk självblindhet? Att vi är och förblir OS-mästare i mänskliga rättigheter? Kanske det inte bara var partipiskan som ven de där FRA-dagarna i juni, utan en svensk övertro bland riksdagsledamöterna på den goda välmenande staten.
Under Almedalsveckan anmälde jag FRA-lagen till kommerskollegium. Jag vill helt enkelt att kommerskollegium ska utreda om lagen kan komma i konflikt med EU:s inre marknadsregler, då lagen bland mycket annat missgynnar de företag som placerar sina servrar i Sverige. Det finns goda skäl att anta att lagen utgör ett handelshinder som begränsar den fria rörligheten av tjänster enligt EG-rätten. Här talar vi om en helig EU-lag.
Till min glädje upptäckte jag - via Rolf Gustavsson, SvD:s suveräne krönikör - att juristen Robin Lööf är inne på samma spår. Lööf, snart disputerad jurist vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens, har anmält FRA-lagen till EU-kommissionen för att den ska granska lagens förhållande till EU:s lagstiftning.
Lööfs anmälan är fylld av rättspraxis från EG-domstolen, samt Europadomstolen då Europakonventionen tillhör grunden för Europasamarbetet och som det uttrycks i artikel 6:
"Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna."
Med hänvisning till rättsfallet Weber och Saravia vs Tyskland konstaterar Lööf att Europadomstolen bara tillåter en tidsbegränsad övervakning. Och inte som i FRA-fallet där vi blir konstant massavlyssnade.
Den blivande brottmålsadvokaten Lööf har valt att konkretisera sin anmälan till kommissionen med advokatbranschen. Då advokatsekretessen bryts när hemliga samtal mellan advokater och deras klienter avlyssnas innebär det en diskriminerande faktor; FRA-lagen talar ju om att endast mejl och samtal som passerar Sveriges gräns ska avlyssnas. För europeiska advokatbyråer som ska ragga kunder i Sverige blir det svårare, liksom för svenska som ska göra vice versa. Alltså ett handelshinder.
Jag hoppas att det svenska advokatsamfundet gör en motsvarande anmälan till EU-kommissionen. Andra FRA-motståndare är förstås välkomna. Det är bara att använda Lööfs skarpa argumentation som förlaga.
Stiftelsen Centrum för rättvisa valde att gå direkt till Europadomstolen med sin anmälan. Strömmer & Craaford konstaterar syrligt i sin skrivelse att deras kommunikation med Europadomstolen i Strasbourg kommer att kunna avlyssnas.
Det blir onekligen spännande att avlyssna vilken spaning försvarsminister Sten Tolgfors gör i EG-rätten och Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Jag tror nämligen att Tolgfors är på väg att göra en Hans Karlsson.
Hans Karlsson var en självsäker minister i Göran Perssons regering som trodde blint på den svenska lagstiftningen lex Britannia i Vaxholmsmålet. Men som bekant smulade EG-domstolen lex Britannia i bitar.
En försvarslinje från regeringen handlar om att vi FRA-motståndare inte har förstått vad saken handlar om, att vi inte är tillräckligt informerade, att kritiken bygger på en rad missuppfattningar.
Jag tror inte att det är en speciellt konstruktiv linje då regeringen riskerar att framstå som totalt oinformerad om EG-rätten och den Europakonvention som faktiskt är svensk lagstiftning. Dessutom finns en aktuell dom från Europadomstolen 1 juli som sågade den brittiska signalspaningslagen, vars konstruktion har likheter med Sten Tolgfors och Mikael Odenbergs skapelse.
Under Almedalsveckan var jag på det välbesökta FRA-seminariet. Där fastslog Odenberg: "en sak ska ni vara jävligt klara över, få lagar har haft en så noggrann beredning".
Om FRA-lagen nu är ett sådant mästerverk i lagskrivandets historia så brinner det verkligen i rättssäkerheten. Här krävs akututryckning med en svensk författningsdomstol. Så slipper vi gå omvägen via Bryssel eller Strasbourg.
ROBIN LÖÖFS anmälan till EU-kommissionen kan laddas ned här (på engelska)
