YTTRANDEFRIHET
I Sverige fanns tidigare en uniformslag från 1947. Den var ett arv från nazismens och kommunismens härjningar och avskaffades så sent som 2002. Skrotandet motiverades av den dåvarande justitieministern Thomas Bodström med att det fanns "starka skäl" för att lagen utgjorde "en icke godtagbar inskränkning i den grundlagsstadgade yttrandefriheten".
Med andra ord:
Politiker kan inte hursomhelst förbjuda oss att bära de kläder vi av olika skäl vill sätta på oss. Vi klär oss för att accepteras i en specifik grupp. Några klär sig för att manifestera en politisk eller religiös åsikt. Andra klär sig för att protestera eller provocera.
Klädseln är en oerhört stark del av vår personliga identitet. Enbart detta enkla konstaterande är ett gott skäl till varför vi ska låsa in politiker i deras egen garderob när de vill vara smakdomare.

En rad kommuner är på väg att återinföra uniformslagen bakvägen, i sin kamp för att komma åt de mc-gäng som är kriminella.
Vapnet består i det kommunala alkoholtillståndet. Krogar med gäster som har skinnvästar riskerar att mista tillstånden. I Eskilstuna ställer politikerna extremt höga krav på dörrvakternas omdöme, klädkunskaper och samhällsorientering gästerna får nämligen inte bära kläder "som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som uppfattas som hotfull, diskriminerande eller ha en kriminell tillhörighet."
Listan på förbjudna kläder måste därmed bli oerhört lång. Själva begreppet "kriminell tillhörighet" är i sig högst godtyckligt, ett skäl till varför just riksdagen klokt nog avstått från att försöka kriminalisera vissa sorters mc-gäng.
Jag har förståelse för att en del kroggäster kan känna sig obekväma av Hells Angels-sällskapet vid bardisken, men då får man väl klaga hos personalen. Nu har ju Sveriges alla krogar rätt att själva bestämma vem som ska komma in, så länge krogarna inte bryter mot diskrimineringslagen.
HA-medlemmar - i egenskap av bärare av skinnväst - omfattas naturligtvis inte av lagstiftningen mot etnisk diskriminering. Läget är annat om de kan påvisa att deras romska, iranska eller annat ursprung hindrade dem från att komma in i krogvärmen.
Det vore intressant om JK kunde pröva skinnvästförbudens förhållande till vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Hur mycket kan egentligen kommunpolitikerna begränsa vår rätt att välja garderob?
Jag tänker då främst på Luleås beslut att i den lokala ordningsstadgan skriva in ett förbud mot att personer med vissa sorters skinnvästar inte får vistas i kommunala lokaler.
Förbudet är riktat mot klädseln, inte mot person, betonar kommunalrådet Karl Petersen (S) i NSD: "Om gängmedlemmen väljer att ta av sig västen till exempel i bilen, då är den välkomen in."

I det fall kommunala ordningsstadgan faktiskt kan diktera klädkoden är det inte svårt att föreställa sig vad en kommun med SD-majoritet skulle bestämma när det gäller rätten att bära niqab eller vanlig slöja.
Och det Sverigedemokratiska kommunalrådet skulle säga: "hon är välkommen bara hon tar sig av sin niqab."
Unga fundamentalistiska muslimska kvinnor och äldre gubbar med skinnväst, ölmage och hästsvans har mer gemensamt än vad de kan tro. De är lovligt byte för en växande modejury av politiker som vill styla medborgarna.
Politikerna säger sig ha förstått att folk blivit provocerade. Vilket precis är vad yttrandefrihet handlar om: vår rätt att kunna provocera och även med hur vi väljer att klä oss.