Vår statliga valmyndighet har nu räknat färdigt och hela 51,5 procent av FP-väljarna kryssade Marit. Corazza Bildt fick 14,3 procent och kom nästan i kapp listettan Gunnar Hökmark
Personvalskritiker brukar annars hävda att om väljarna får kryssa så riskerar det att missgynna kvinnor. Jag har svårt att finna stöd för den tesen.

I söndags var läget spänt, vi stod där tysta och stirrade på tv:n på Moderaternas valvaka. När SVT redovisat sin vallokalsundersökning (Valu 2009) klockan 21 blev det plötsligt högkonjunktur för bortförklaringar.
Jag fick höra många variationer på temat: "Äsch det är bara en mätning, de har haft fel förut."
Sanningen är dock att Valu 2009 var oerhört träffsäker. Prognosen för Moderaterna var 18,5 procent. Det spikade valresultatet blev 18,79 procent.
Medelavvikelsen för samtliga partier i Valu hamnade på blott 0,49 procent från valnattsresultatet. Det är starkt jobbat, av SVT. Och en liten revansch för de dåliga EU-valsdebatter man plågat tittarna med.
Eftervalsdebatten har fortsatt i bortförklaringarnas förlovade spår och Mona Sahlin når väl närmast Lars Lagerbäckska höjder när hon lanserat en alldeles egen definition av uttrycket "framgång". När S gör sitt sämsta val någonsin! Man minskar faktiskt med 0,08 procentenheter sedan 2004.
Valu blottlägger S-katastrofen: bland EU-väljarna hade endast 27 procent röstat på Sahlins parti om det vore riksdagsval i dag, dessutom i ett närmast dött lopp med Moderaterna. Reinfeldt hade å sin sida extra jobbigt att behålla väljarna. Fyra av tio M-väljare valde ett annat parti, vilket gladde Jan Björklund och Folkpartiet.

Jag sitter i radiohusets Studio 4 och lyssnar på valgurun Sören Holmberg som försöker pränta in sin gamla tes om att personvalet är grovt överskattat och att väljarna är ideologiska, sakfrågeinriktade och "inte röstar på ett vackert ansikte."
Och det kan han ju försöka göra. Ett problem är att det svenska personvalssystemet inte är renodlat utan en mjäkig kompromiss med en spärr för den heliga partimaktens skull.
Holmberg kan väl ändå inte negligera personvalets betydelse när det gäller att engagera såväl partiaktivister som väljare? För media är personer viktiga och uppmärksamheten kring kandidaternas personvalskampanjer måste rimligen ha bidragit till det högre valdeltagandet.
Sen finns det politiker som inte ens behöver driva någon personvalskampanj.

När Alf Svensson, efter stenhård övertalning, ställde upp i EU-valet, var det i praktiken kört för toppkandidaten Ella Bohlin. Alf Svensson var personvald in i riksdagen långt innan något personvalssystem ens var påtänkt i Sverige. I praktiken räddade han nu partiets EU-mandat.
Hur ska Kristdemokraterna klara sig utan Alf i nästa års valrörelse? En annan fråga är om Svensson verkligen fullgör sina fem år i Bryssel. Ella Bohlin kan nog få hoppa in från reservbänken.

Återstår att se om trenden från EU-valet står sig i riksdagsvalet; det faktum att väljarna bestämmer sig allt senare. Och kanske bidrar personvalet. Så sent som under den sista valveckan beslutade fyra av tio EU-väljare vem och vilket parti de skulle rösta på. Spurten blir allt viktigare.
Det känns nästan trist att det är över för den här gången. Jag tycker att vi alldeles för sällan får chansen att rösta i Sverige.