SAABKRASCHEN
Men det är inte riktigt sant. Skattebetalarna hade mycket väl kunnat (och risken finns fortfarande) bli ägare av Saab.
Regeringen hade i praktiken givit grönt ljus för garantier för EIB-lånet på 4 miljarder kronor. Hela den kraschade Saabaffären var tydligt villkorad från både säljaren GM och köparen Koenigsegg Group: inget EIB-lån, ingen affär.
Vilka är egentligen de "fullgoda säkerheter"; de panter som staten krävt? Handlar det inte om fabriken i Trollhättan?

Allt detta kan tyckas överspelat, men om nu Barack Obamas GM (amerikanska staten är majoritetsägare) vid styrelsemötet på tisdag sensationellt nog beslutar att behålla Saab så ingår rimligen ett krav om att svenska skattebetalare garanterar de fyra EIB-miljarderna. Och motsvarande krav gäller förstås om det plötsligt skulle dyka upp nygamla, eller helt nya kinesiska finansiärer.
Låt oss inte heller bortse från följande fakta:
Den för svenska skattebetalare hemliga affärsplan som Koenigsegg Group hade monterat ihop, och med vilken man lyckades övertyga Europeiska investeringsbanken, var alltså inte tillräckligt övertygande för dem själva.
Man trodde uppenbarligen inte på de optimistiska uppgifterna om de försäljningsvolymer och intäkter man faktiskt lämnat till banken; det var ett luftslott som sprängdes.
Så har den obligatoriska inrikespolitiska jakten på syndabockar inletts. Fredrik Reinfeldt kritiserar Koenigsegg Group. Vilket knappast kan kallas konstruktivt: det är ju säljaren GM som faktiskt hade godkänt en norrmann, en amerikan och en svensk bil Bellman.
Naturligtvis väljer oppositionen att bortse från i stort sett allt, inklusive Saab:s gigantiska förlusthistoria.
Tomas Eneroth (S) är något slags skuggminister till Maud Olofsson och kör den gamla vanliga visan om "regeringens passivitet". Lars Ohly kallar det ett "stort misslyckande för regeringen." Och Aftonbladets ledarsida, i dessa frågor ett lydigt pressmeddelande från IF Metall, fastslår att om det bara hade funnits ett "helhjärtat stöd" från näringsdepartementet så hade affären kunnat genomföras.

Enligt politikens egen naturlag är Maud Olofsson den självklara syndabocken. Så funkar det.
Men det vore klädsamt att någon gång presentera ett konkret alternativ, inte bara detta eviga gnällande. Hur ser Aftonbladets konkreta räddningsplan ut, vem ska betala miljardnotan för det "helhjärtade stödet"?
Hur ser egentligen det rödgröna alternativet ut? Kom igen, Tomas Eneroth, var inte så passiv, ni kan väl alltid plocka fram ert gemensamma budgetförslag om en "ny riskkapitalfond" på fem miljarder kronor.
Fonden ska finansieras med en "extra utdelning" från Vattenfall. Eller tycker Eneroth att Vattenfall helt enkelt borde köpa Saab?
Jag har tidigare framhållit möjligheten för IF Metall att köpa Saab. Samma fack som har prisat Saab:s framtida marknadsmöjligheter och krävt att skattebetalarnas miljarder ska riskeras, vill inte riskera en krona av de miljarder man har i eget kapital.

Till ett av de mest bisarra inslagen i denna sorgliga historia hör att Saab vägrat att betala den fordran på 110 miljoner kronor som staten har för utbetald lönegaranti, samtidigt som Saab tagit det för givet att skattebetalarna ska garantera ett lån på fyra miljarder kronor.
Typiskt nog har ingen ledande politiker kritiserat Saab:s usla affärsmoral.