|LÄKEMEDEL|

Under mer än ett års (känd) tid hade han skrivit ut narkotikaklassade tabletter till narkomaner, det handlade om minst 100 000 tabletter. Inte just den sortens arbete Fredrik Reinfeldt hade i åtanke när han pratade om att vi ska kunna jobba till vi fyllt 75. Men det är förstås utmärkt om även läkare fortsätter att jobba efter man uppnått pensionsåldern.

Ett problem är att det kvittar om den dömde 75-årige läkaren verkligen var yrkesverksam eller om han bara langade piller. Rätten att skriva ut medicin är nämligen inte kopplad till jobbet.

Du kan ha bytt karriär och blivit byråkrat på Socialstyrelsen. Du kan ha tröttnat på alla krävande patienter och öppnat resebyrå. Du kan ha kommit till övertygelsen om att du skulle göra sjukvården bättre än alla landstingspolitiker och blivit riksdagsledamot.

Men en gång legitimerad läkare, alltid läkare med rätt att skriva ut medicin.

Så risken finns alltid att det blir lite si och så med patientsäkerheten om riksdagsledamoten, som kanske inte haft en enda patientkontakt på många år, plötsligt börjar skriva ut lugnande medel till kamraterna i riksdagsgruppen.

Förskrivningsrätten är också på livstid. En gång leg läkare, alltid läkare om inte Socialstyrelsen och HSAN skulle råka gripa in.

Några regelbundna kontroller, som exempelvis yrkespiloter måste genomgå, existerar inte.

En Alzheimersjuk läkare kan alltså inte bara förse sig själv med medicin utan även släkt och vänner.

Och en knarkande läkare kan förse sig själv. Tänk så praktiskt.

Den som ifrågasätter läkarnas livslånga och automatiska förskrivningsrätt kan förvänta sig en tuff uppläxning, i paritet med en dag i väntrummet på någon akutmottagning. Och så kommer försvarstalet om att det skulle innebära "åldersdiskriminering" i fall förskrivningsrätten drogs in.

Men att man faktiskt är yrkesverksam för att få behörighet till ett receptblock kan ju inte handla om åldersdiskriminering, utan framstår ju som en ganska naturlig och odramatisk åtgärd.

Eller vad anser socialminister Göran Hägglund?

Vad beror det då på att just läkarnas eviga förskrivningsrätt betraktas som en självklarhet i vårt annars så detaljreglerade land?

Möjligen beror det på att läkarlobbyn är stark och inflytelserik. Läkarförbundet har historiskt lyckats alldeles utmärkt med att just bidra till läkarbristen i Sverige genom sitt motstånd mot fler utbildningsplatser. Att utmana ett särintresses av hävd tilldelade rättigheter tar på krafterna.

Och möjligen hade den 75-årige läkaren, som langade narkotikarecept utanför apotek och på caféer runt Sveavägen, aldrig kunnat bedriva sin verksamhet om det hade funnits ett krav på och kontroll av att han jobbade seriöst.

I november 2010 larmade polisen Socialstyrelsen om att läkaren försåg kända narkomaner med droger. Men det skulle dröja ända till mars 2012 innan han häktades och först i juni drog HSAN in läkarens förskrivningsrätt.

En moderat partitjänsteman som twittrar något dumt stängs omedelbart av från sin tjänst.

En läkare som riskerar narkomaners liv behåller sitt receptblock ett och ett halvt år efter det att han upptäckts. Vad ska man säga? Sjukt?