Det var en ovanligt trist riksdagsdebatt om budgeten. Och en rättvis spegelbild av regeringens ekonomiska politik. Nu har Sverige EU:s starkaste offentliga finanser och Borg borde ha kunnat satsat mer.
För sanningen är att det inte händer så mycket; alla stolta debattartiklar till trots, alla PR-besök ute i verkligheten.
Det gäller att å ena sidan för regeringen att få 15 miljarder att framstå som betydande, å andra sidan inte alls så betydande för då kan ju bilden av budgetbalansen äventyras.

Mr Missmatch missar matchen: Den som följde den rekordtrista budgetdebatten i riksdagen fick åter bekräftat att Tommy Waidelich har stora problem att växa in i rollen som trovärdig finansministerkandidat för Socialdemokraterna. Men det är inte bara Waidelichs fel. Det är inte lätt att gå i opposition mot sig själv.
För vad ska Waidelich egentligen säga när regeringen säljer in sina budgetsatsningar med att 98 procent av åtgärderna till hushållen är riktade till den tredjedel av folket med lägst inkomster?
Anders Borg visar verkligen med denna budget – i retorik och handling - att han är den bästa finansminister Socialdemokraterna har haft i modern tid.

Om ordet ”ansvar” var Fredrik Reinfeldts favoritord i regeringsförklaringen så ägnade sig Anders Borg åt att prata om ”skyddsvallar”.
En sällan uppmärksammad sådan skyddsvall är kontot för oförutsedda utgifter, budgeteringsmarginalen. Nivån ligger på hela 53 miljarder kronor när utgiftstaket är 1084 miljarder för 2012.
Att 12 miljarder för ett femte jobbskatteavdrag skulle äventyra budgeten får hänvisas till kategorin sagor för vuxna när de totala intäkterna från inkomstskatter är mer än hundra gånger så stora.
Jag tycker att även en minoritetsregering borde kunna stå för sin politik och inte skylla på grekerna för att man inte försöker få igenom den i riksdagen.