Det är lätt att känna medkänsla med de thailändska gästarbetare som nu ska få hjälp av den thailändska regeringen att återvända. En del har skuldsatt sig upp över öronen för att få chansen att tjäna ihop en årslön, eller flera, i baht räknat i de västerbottniska skogarna.
För ett par år sedan strejkade 400 thailändska bärplockare i Björksele i Lappland. Då handlade det inte om brist på bär, utan om att hälften av deras inkomster försvann i svenska skatter och arbetsgivaravgifter.

Numera har den svenska bärbranschen, efter en tuff dom i regeringsrätten 2003, lärt sig att skatteplanera. När utländska bemanningsföretag anställer plockarna så slipper svenska bäruppköpare att betala arbetsgivaravgifter.
De thailändska gästarbetarna är alltså ett slags frilansare med ett bemanningsföretag i ryggen som ska ha sin del av blåbärspengarna. Och så ska bäruppköparna, grossisterna och de som förädlar bären ha sitt.
Därefter ska detaljhandelsgrossisten ha sin del och slutligen butiken en viss förtjänst. Många händer är det i blåbärshinken.
Luleås socialdemokratiska kommunalråd Karl Petersen har sagt att "det är dags att regeringen tar krafttag mot dessa aktörer" och "det här är så nära slaveri man kan komma".
Om det nu verkligen handlar om "slaveri", kan det tyckas märkligt att ingen av bäruppköparna eller grossisterna har satts i blockad av något LO-förbund. Att inte förbannade och fackligt organiserade svenska bärplockare demonstrerat och skrikit "Go home" till de thailändare som tillfälligt jobbar här.

Förklaringen är enkel: det finns knappt några svenska bärplockare kvar i skogen. Vi gör det för husbehov, men inte för att tjäna pengar. Det finns inga svenska plockare att organisera. Inga kollektivavtal att försvara.
Branschföreningen Skogsbärsbranschens intresseförening bedömer att 90 procent av bären i dag plockas av utländsk arbetskraft.
Ett annat norrländskt socialdemokratiskt kommunalråd, Lennart Holmlund Umeå, "förundras" på sin blogg över att svenskarna flytt skogen och ett "bra extraknäck".
Han tycker att bärföretagen borde "få med sig ungdomar ut i skogen när de klarar av att rekrytera från Kina och Thailand."

Som om det vore bärföretagens ansvar att arbetslösa ungdomar inte vill plocka bär. Kanske betraktas det som "slaveri "att arbetslösa fullföljer arbetslinjen med bärplockning?
Ett bra bärår och med hyfsade världsmarknadspriser kan en duktig plockare, såvitt jag förstått, tjäna mellan 500 och 1000 kronor om dagen. Skattefritt. Även svenska plockare har skattefrihet upp till 12500 kronor per år.
Jag hörde att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i SVT:s Aktuellt häromdagen ansåg att ansvaret för thailändarnas inkomster fanns hos LO som borde "organisera arbetskraften".
Nu försöker ministern få oss att gå vilse i skogen.
Faktum är att han och regeringen är ytterst ansvariga för det speciella gästarbetarsystem som finns för bärplockare.
En thailändsk IT-specialist ska garanteras 13000 kronor i månaden för att få arbetstillstånd, medan en bärplockare inte behöver ha några som helst inkomstgarantier.
Vad sker om arbetsgivarna, de thailändska bemanningsföretagen, skulle tvingas stå för en eventuell inkomstgaranti?
Ja, det är väl sannolikt att de thailändska bärplockarna då skulle få betala en ännu högre förmedlingsavgift för att få chansen att komma till Sverige.
Bärbranschen är ganska absurd: särskilda inkomstskatteregler, särskilda regler för gästarbetare och så det faktum att en hel industri inte behöver ersätta markägaren för råvaran på grund av vår fantastiska allemansrätt.
Jag vill gärna ha öppna gränser och arbetskraftsinvandring. Men något är ruttet i konungariket Sveriges blåbärsskogar. Svenskar är för lata och thailändare utnyttjas.