Idrottsrörelsen hyllar ädel tävlan på planen. Men när det gäller egna ekonomiska intressen drar sig inte klubbar och idrottsförbund för att spela oschysst.
Alexander Steen blev den förste NHL-spelaren att gästspela i Sverige under lockouten. Och Modo blev först med att bryta mot Hockeyligans beslut att inte skriva "korttidskontrakt" med NHL-spelare.
Modos agerande underlättades av att Konkurrensverket hade satt AB Hockeyligan i utvisningsbåset. Myndigheten konstaterade torrt att förbudet mot NHL-spelare är att likna vid en kartell med hänvisning till såväl svensk konkurrenslagstiftning som EU-rätt.
AB Hockeyligan som driver Elitserien omsatte förra året omkring 360 miljoner kronor. Ligabolaget ägs av klubbarna i Elitserien. De må kalla sig "ideella" men är en del av en råkommersiell och global underhållningsindustri. Och karteller är ju riktigt fulspel i en marknadsekonomi. Varför förstod inte AB Hockeyligan det?
Kanske hoppades man att domaren skulle missa just detta grova regelbrott. Sedan finns en absurd självbild inom den kommersiella elit idrotten att man liksom står över vad som gäller för samhället i övrigt. Som konkurrenslagstiftning.
Denna rätt till gräddfil tar sig fler uttryck. Elitlag i våra största lagsporter förväntar sig att kommunens skattebetalare ska subventionera det nya gigantiska arenabygget. När elitlaget sedan bränt alldeles för många miljoner på misslyckade spelarköp förväntas samma skattebetalare ställa upp. Igen. Hyresskulden till kommunen måste absolut skrivas av.
Jag säger inte att klubbarna ska ta ekonomiskt ansvar för allt vad huliganer gör på stan.
Men alla miljoner i övertidstillägg till polisen vid riskmatcher är inget annat än ett riktat branschstöd till näringens säkerhetsutgifter.
AB Hockeyligan ska överklaga Konkurrensverkets beslut till Marknadsdomstolen. Där pågår just nu ett annat idrottsmål. Konkurrensverket har ifrågasatt Svenska Bilsportförbundets, (SBF), försök att stoppa andra från att arrangera biltävlingar. Den som tävlar eller jobbar hos en av SBF inte godkänd konkurrent riskerar nämligen att bli av med sin licens.
Riksidrottsförbundet och dess ordförande Karin Mattsson Weijber har ryckt ut till sitt medlemsförbunds försvar på temat att "den ideella idrottsrörelsen inte kan likställas med kommersiell verksamhet".
Vi ska förledas tänka på knattefotboll, inte på det av Volkswagen betalda racingteamet. Karin Mattsson Weijber försvarar ett kommersiellt drivet Bilsportförbund, som exempelvis sålt rättigheterna till att kora svenska mästare till ett privat bolag, banracingföretaget STCC!
Men SBF:s affärspartner STCC har fått konkurrens av ett nytt racingföretag, TTA. SBF:s ordförande Kåge Schildt fann sig då tvungen att säga "vi tror inte att det är vår roll att förhindra tävlingar med bil i Sverige."
Jaså. Varför har man då drivit fallet mot den betydligt mindre privata tävlingsarrangören Svenska Motorsport Alliansen till Marknadsdomstolen?
Konkurrensverket beräknar att enbart biltävlingar omsätter cirka 200 miljoner kronor. Årligen. Karin Mattsson Weijbers skenheliga prat om idealism är ungefär lika trovärdigt som när OS-pamparna försökte tuta i oss att deras ädla tävlingar endast var något för amatörer.
Heja, Konkurrensverket som tar kampen mot idrottens SM i hyckleri!
