MP:s språkrör Åsa Romson upprepar kravet från partiets vårbudget om att AP-fonderna ska investera ett okänt antal miljarder i byggandet av "30 000 små och billiga hyresrätter". Hur skulle då detta gå till rent praktiskt?

Även om någon AP-fond fick grönt ljus för fler investeringar i onoterade bolag så kanske fastighetsbolagen skulle satsa på dyra och större hyresrätter med hänvisning till lönsamheten.

I tisdags kom den senaste AP-fondsutredningen, och inte kan väl Romson ha missat att AP-fonderna ska fungera som en buffert i pensionssystemet och absolut inte vara något bostadspolitiskt redskap?

Men med 870 miljarder i svenska pensionärers reservkassa är det för politiker alltid frestande att lova bort pengar till allehanda behjärtansvärda satsningar.

Dessutom är det lite lustigt att just Romson, av alla, tar på sig bygghjälmen. I den gråa kommunala verkligheten brukar just hennes partikamrater bromsa nybyggen och förtätningar i stadsmiljön.

Vi måste ändå tacka språkröret för påminnelsen om varför AP-fonderna ska hållas på minst en byggkrans avstånd från politiker.

Jag delar inte AP-fondutredaren Mats Langensjös drömmar om snabba cash med en maktkoncentration av alla miljarder i en enda superfond.

Riskerna för politiskt missbruk är alldeles för stora. Tänk bara: Åsa Romson.

Men Langensjö har andra och betydligt bättre förslag som dessutom är enkla att genomföra.

Det handlar om att stärka fondernas kompetens.

Jag skulle vilja kalla det nämndemannasyndromet när politiker envisas med att utse amatörer och politiker till församlingar där det i stället borde finnas människor med rätt kompetens och yrkesbakgrund. I stället för utbildade jurister har vi begåvats med hobbydomare i rättsalarna.

I stället för professionella fastighetsspecialister dominerar manliga fritids politiker de kommunala fastighetsbolagens styrelser.

Trots att allmännyttan numera dessutom har ett uttalat lagkrav om att verksamheten ska drivas enligt affärsmässiga principer.

I kommunala Svenska Bostäders styrelse sitter bara politiker. Stockholms största bostadsbolag omsätter hela 2,5 miljarder kronor och ordförandeklubban hålls av fritidspolitikern och moderaten Berthold Gustavsson, 66 år, och gammal kriminalinspektör.

På grund av nämndemannasyndromet så vimlar det, naturligtvis, av kommunpolitiker och olika representanter för fack- och arbetsgivare i AP-fondernas styrelser.

Har LO:s avtalssekreterare Lenita Granlund rekryterats till Andra AP-fonden för att hon är expert på olika portföljbeslut?

Skulle inte tro det.

Vilken unik finansiell spetskompetens har egentligen moderaten och SKL:s ordförande Anders Knape för att platsa i styrelsen för Första AP-fonden?

För att våra svenska fackliga tjänstemän och kommunpolitiker inte ska riskera att drabbas av konkurrens från utlandet så krävs det också svenskt medborgarskap i fondstyrelserna.

Vilket är fullständigt absurt med tanke på de globala marknader man handlar på.

Så hellre en professionell och erfaren fondförvaltare från London City än ett moderat oppositionsråd från Västerås, Elisabet Unell i Tredje AP-fonden.

Hon är säkerligen, som övriga, en duglig politiker.

Men låt proffsen ansvara för våra pensionspengar.