Men kanske hänger det en Gibson på väggen hemma hos politikern. Som en påminnelse om forna tiders spelningar på fritidsgårdar och som aldrig ledde till något skivkontrakt. Kanske vill de, likt en ortens kejsare, bjuda folket på bröd och skådespel. Och så, naturligtvis, standardargumentet: orten måste bli känd på Sverigekartan!

"Det är roligare att kallas Kärlekens stad än Sveriges Chicago", motiverar Borlänges kommunalråd Jan Bohman (S) beslutet att pumpa in 2,4 miljoner kronor i en festival som varit på konkursens brant. Ägaren till Peace & Love AB, Jesper Heed, går också in med mångmiljonbelopp.

Festivaldöd och kommunala räddningsförsök är heller ingen nyhet, det räcker väl att nämna Arvika och Hultsfred?

Peace & Love hade uppenbarligen inte full koll på "affärsplanen", som Stefan Löfven skulle säga.

Presschefen Ronny Mattson har hänvisat till att "inom business får man ta vissa chansningar ibland och då kan det bli så här."

Tänk så bekvämt. När chansningarna slutar i finansiellt kaos tvingas skattebetalarna ställa upp. Jag är lite nyfiken på vilken marknadsanalys Borlänges politiker egentligen har gjort.

Konkurrensen för Peace & Love har nämligen blivit extremt tuffare i år. Det tyska festivalbolaget FKP Scorpio satsar på en gigantisk festival i Norrköping, Bråvallafestivalen.

Redan klara är storheter som Rammstein, Green Day och vår egen svenska DJ-stjärna Avicii.

När Green Day utmanar Norrköpings decibelgränser så är det samma helg (!) i juni som Peace & Love i Borlänge.

Det kommunala festivalstödet snedvrider förstås konkurrensen på marknaden.

Och det finns skäl att anta att Borlänges sponsring inte är förenlig med EU:s statsstödsregler, även om det finns undantag för vissa kulturyttringar.

Jag frågar Folkert Kopmaans, som driver FKP Scorpio och Bråvallafestivalen, om han tänker anmäla Borlänge till EU-kommissionen. Men Koopmans bara skrattar:

"Nej Peace & Love är bara att gratulera, de är riktiga lyckostar".

Möjligen beror det på att också Koopmans kan förlita sig på kommunalt stöd.

I Norrköping har kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) beslutat att sponsra det multinationella festivalbolaget med drygt 1,3 miljoner kronor om året under en treårsperiod, pengar som ska gå till marknadsföring och investeringar på festivalområdet.

Det är fördel festivalbolagen på bidragsmarknaden. Arrangörerna kan ju alltid ge en liten vink om att det annars finns andra betalningsvilliga kommuner.

Nej då, jag vill inte vara någon trist festivalförstörare, utan ifrågasätter den kommunala sponsringen av enskilda företag. Det är också, i princip, förbjudet i kommunallagen.

Om ingen skattebetalare i Borlänge har hunnit göra det ännu, så se till att överklaga med ett så kallat kommunalbesvär.

Sedan kan man alltid fundera över hur många fler platser i den kommunala musikskolan i Borlänge det hade blivit för de 2,4 miljoner kronorna.

Ett alternativ hade ju varit att investera i nya potentiella stjärnor - efter stadens stolthet Mando Diao.

Peace & Love eller Bråvallafestivalen? Jag väljer den som kan få Sixto Rodriguez på scenen.

Borde inte han prioritera Sverige efter Malik Bendjelloulls fantastiska dokumentär "Searching for Sugarman"?