I Håkan Juholt har Socialdemokraterna fått en lysande talare. Han kan formulera sig, har humor och samspelar spontant med sin publik.
Varje person som är politiskt intresserad måste välkomna ett sådant tillskott till den svenska partiledarskaran.

Juholts installationstal markerade ett nytt skede i socialdemokratins närhistoria. När Mona Sahlin tillträdde 2007 hade partiet just förlorat regeringsinnehavet. Man befann sig i chock och panik. Sahlin inledde sitt installationstal med att tala om frihet, inte rättvisa eller jämlikhet, som för att visa hur bråttom det var att triangulera sig närmare alliansen, att återta förlorad mark: "Vi får inte låta högern lägga beslag på begreppet frihet!"
De interna kraven var redan formulerade för den nya partiledaren: Perssons dominanta stil skulle ersättas med rådslag, övermod skulle ge plats för ödmjukhet. Det var tid för omprövning och terapisoffa.

Håkan Juholt slängde, i sitt tal, ut terapisoffan och baxade i stället in Tage Erlanders fåtölj, en byst av Olof Palme, August Palms hatt och ett litet signerat fotografi av Göran Persson. Han blåste dammet av de röda gamla kampaffischerna och guldbroderade fanorna, och tände alla lampor i taket.
För ett ögonblick fick han säkert många i partiet att drömma att allt var möjligt: att åter, i nästa val, söka mandat för en rent socialdemokratisk regering, att "köra ungdomsarbetslösheten på porten" utan att kompromissa med ingångslöner eller arbetsrätt, att avskaffa friskolornas vinster, fast ändå inte, att ordna fram billig men samtidigt miljömässigt hållbar energi, att minska segregationen i skolan utan att ta bort det fria skolvalet.

Verkligheten är som bekant lite mindre töjbar. Men konsten att formulera tankar kärnfullt och att entusiasmera ett auditorium är å andra sidan en gåva som kan omsättas i politisk makt.
Det sades ofta om Mona Sahlin att hon "talar så att människor förstår". Det var väl snarare så att hon talade så enkelt att människor förstod. Utan att behöva tänka efter.
Mäktigare är den politiker som har förmågan att få människor att tänka efter - och tänka om. Börja tro på politikerns formulering av ett problem, börja tro på hans rankning av konkurrerande värden.
Om Håkan Juholt har den förmågan kan det politiska landskapet förändras på sätt som man inte enkelt kan förutse.

Hur den socialdemokratiska politiken i sak kommer att präglas av Håkan Juholts tillträde återstår att se.
Den första frågan är hur höger eller vänster han är.
Den andra frågan är hur pragmatisk eller idealistisk han är.
Den tredje frågan är vilket svängrum han får - eller lyckas sno åt sig - av partiet.
Men förhoppningsvis leder ombytet bakom ratten, så småningom, till en vitalisering av hela den politiska debatten.

Det vore en nåd att stilla bedja om. Moderaternas svar på allt, nu för tiden, tycks vara "jobbskatteavdrag". De behöver bli omruskade och utmanade ordentligt.