Det kan möjligen tyckas som en överraskande, ja rentav chockerande uppgift, när vänsterns domedagsprofeter förutspått att marknadsturbulensen är början till slutet för EMU.
Jag noterar att en av profeterna, Dan Josefsson i gårdagens Aftonbladet, inte bara fastslår att EMU nu "kollapsar" (dålig tajming för publiceringen), utan även att EMU-projektet är "livsfarligt"! Ingen har dock tvingat vare sig Spanien eller Grekland att gå med utan det är beslut av folkvalda parlament, och Grekland har som bekant till och med fuskat för att kvalificera sig.
Sverige har en lång tradition av att devalvera bort våra problem på andra. Det är inte direkt höjden av europeisk solidaritet. Fråga bara anställda i den finländska skogsindustrin vad de tycker om vår skvalpvaluta till krona.
EU visade i alla fall återigen förmågan att kraftsamla när det verkligen behövdes. Totalt handlar stabiliseringspaketet om 750 miljarder euro för att möta misstron på finansmarknaderna. Och som vanligt i sådana här krissammanhang finns IMF med på ett hörn.
IMF-närvaron visar på ett av flera olösta problem inom EU. Det förblir ett svaghetstecken att Europa fortfarande måste ha kvar ett nödnummer och ringa efter några budgetpoliser från internationella valutafonden när det krisar.
Har man inte kompetensen hos kommissionen i Bryssel, eller hos ECB i Frankfurt, är det hög tid att skaffa den.
Ett annat argument för IMF-närvaron brukar vara att det är svårt för grannar att klaga hos andra stökiga grannar. Men man kan med fog tycka att EU:s stats- och regeringschefer borde kunna klara sig utan någon störningsjour och ansvara för att medlemsstaterna håller ordning i EU-kåken och inte festar upp pengarna till hyran.
Det är bara att konstatera: den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten har varit ett fiasko. Hade den fungerat enligt regelverket hade Grekland först fått deponera 0,2 procent av sitt BNP för att sedan bötfällas när landet inte levt upp till kriteriet för budgetunderskottet.
Men det är nya tider nu, efter krismötet på självaste Europadagen 9 maj. När EU-länderna ställer upp med dessa gigantiska lånegarantier måste man tillämpa ett starkt regelverk, annars blir kön till EU-banken lång och då faller även förtroendet för euron.
För ett par månader sedan lanserade tankesmedjan Centre for European policy studies, CEPS, en smart finansieringslösning: de länder som bryter mot Maastrichreglerna om budgetunderskott och statsskuld får helt enkelt vara med och finansiera en europeisk räddningsfond. Och ju högre underskotten är desto högre blir försäkringspremien för landet i fråga.

Precis som finanskrisen bidrog till en skärpning för regelverket för banker på EU-nivå kommer skuldkrisen hos olika EU-länder att leda till en tuffare attityd mot budgetsyndarna. Spanien och Portugal står på tur att redovisa nya saneringsplaner. Krisen driver på en nödvändig finanspolitisk integration mellan de 16 euroländerna, något man inte orkat med tidigare.
Nu tävlar EU-politiker om att råskälla på marknaden. "Vargflockar", sade visst Anders Borg. Det är som bekant alltid någon annans ansvar.
Varför inte försöka med ett uppriktigt tack i stället?
Tacka vargflockarna för att EU skärper den finanspolitiska kontrollen. Tacka marknaden för att Grekland, Portugal, Spanien, med flera, lever lite mindre över sina tillgångar och krymper skuldnotan till barn och barnbarn.