I Finland rullas nu åter en valfinansieringsskandal upp, som även denna gång nått statsminister Matti Vanhanens fickor. Den finländska centralkriminalen utreder om han möjligen har brutit mot reglerna för kampanjfinansiering.
Finlands motsvarighet till vårt statliga Svenska Spel - Penningautomatföreningen - delar också ut pengar till föreningslivet och centerpartisten Vanhanen var med och beslutade om att ge pengar till Centerpartiets ungdomsstiftelse Nuorisosäätiö.
Att politiker sitter och delar ut statliga monopolvinster till närstående organisationer är i sig ganska korrupt. Men så har det avslöjats att stiftelsen Nuorisosäätiö sponsrade Vanhanens presidentvalskampanj 2006 med hela 18 000 euro.
Dessutom har den centerpartist som var styrelseordförande i Penningautomatföreningen fått kampanjbidrag av Nuorisosäätiö.
Tidigare kampanjbidragsskandaler har tvingat fram skärpningar av regelverket och en ny lag om kandidaters valfinansiering trädde i kraft i maj 2009.
Den som har lätt för att drabbas av en dos svensk självgodhet kanske säger: "Sådant händer inte här".
Vilket på ett sätt är sant. Det är svårt att anklaga partier och politiker för att bryta mot lagar och förordningar när de saknas i Sverige. Vi har inte den lagstiftning vi borde ha om kontroll och öppenhet när det gäller finansiering av partier och enskilda politikers kampanjer.
Men nog myglas det friskt även i vårt land när partier - inte minst Sverigedemokraterna - bryter mot syftet bakom det skattefinansierade partistödet.
Sverigedemokraterna har satt i system att kanalisera det kommunala partistödet upp till riksorganisationen. Pengar som var avsedda för att stötta lokal verksamhet blir i stället kampanjmiljoner för Jimmie Åkesson.
I kommuner där Sverigedemokrater helt har hoppat av eller skolkar från kommunpolitiken så kräver och får partiet ändå kommunalt bidrag. Varför ska skolkande politiker få behålla sitt partistöd när gymnasieelever som skolkar mister sitt studiebidrag?
En förklaring är att partiväsendet har ett starkt egenintresse i att motsätta sig regleringar som berör den egna verksamheten.
Åtta kommuner har betalat ut drygt en halv miljon kronor i partistöd till SD, trots att partiets stolar stått tomma i sammanträdesrummen, rapporterar tidningen Dagens Samhälle.
Norrköping försökte dra in en kvarts miljon i bidrag från SD när partiets representanter lämnat politiken, men kammarrätten gav SD rätt. Vi talar här om ett parti som högljutt kräver "moralisk upprustning", men samtidigt plockar skattepengar för uppdrag man inte genomfört.
En klassiker i den svenska partimygelbranschen har varit ungdomsförbundens ytterst kreativa medlemsredovisning.
Uppmärksamheten kring SSU:s rapportering för några år sedan innebar en uppstramning och enligt Ungdomsstyrelsens senaste bidragsansökan har SSU numera blott 2 162 bidragsberättigade medlemmar under 25 år. Mona Sahlin har alltså anledning att vara något bekymrad över återväxten.
Ett medlemskap i SSU kostar 20- 70 kronor per år. I andra bidragsfinansierade ungdomsförbund är det gratis och Piratpartiets ungdomsförbund har en smart bidragsidé: gratis medlemskap via hemsidan. Ju fler medlemmar för Ung Pirat desto högre bidrag. Sveriges snabbast växande ungdomsförbund med 4120 medlemmar "belönades" nyligen med närmare 2 miljoner kronor i statligt bidrag.
Samhällsengagemang ska premieras heter det. Dags för skattebetalarna att sponsra olika Facebookgrupper? Jag har nämligen svårt att se skillnaden mellan dessa och gratis registrering hos Luf, Kdu eller Ung Pirat.
