Tänk vilket härligt frihetligt vallöfte: att politiker inte i onödan ska lägga sig i människors vardagsliv; att politiker faktiskt ska respektera medborgarnas rätt till egna livsval.
Men nu har han gjort det igen, Göran Hägglund har recyklat sin väckelsepredikan om "verklighetens folk". Denna gång inför sina egna på partiets "personaldag" i måndags.
Problemet är att avsändaren är ungefär lika trovärdig som ett Nigeriabrev. US- dollarna finns inte på kontot och KD:s nya politik finns inte i verkligheten.
Förmyndarmentalitet och förbudsvägen är världsliga frestelser för många kristdemokrater, inte minst när det handlar om folkhälsa och livsstilsfrågor.
Frihetskämpen Hägglund kunde ha ifrågasatt varför verklighetens folk, som kommunalanställda park-arbetare, ska förbjudas av KD-politiker att ta sig en cigg på rasten. Och Hägglund kunde ha varit självkritisk: snusförbud och högre alkoholskatter var ingen valvinnare för Ella Bohlin i EP-valet.
Om detta sade Hägglund naturligtvis ingenting. I den reglerande politiska överhet som ständigt vill lägga livet till rätta, och som ropar efter en stark stat, där verkar verklighetens kristdemokrater.
Motionstiden i riksdagen är nu avslutad och tron på individens livsval, färre lagar och detaljregleringar sviktar betydligt bland partiets ledamöter.
Else-Marie Lindgren tycker att staten måste se till att det blir fler "familjecentraler" för att föräldrarna ska "stärka sin egen självkänsla". Hon kräver även ett nationellt koppeltvång av hundar och obligatoriskt hundkörkort för vissa hundraser.
Kristdemokraterna är extremt oroliga för konsekvenserna om turister skulle få köpa några flaskor vin på svenska vingårdar.
Désirée Pethrus Engström vill att även den del av verklighetens folk som är stats- anställda ska förbjudas att röka på fikarasterna.
Ingemar Vänerlöv vill att staten förbjuder alla under 18 år att köpa "sprejfärg".
Stefan Attefall kräver att statens lokalbidrag till trossamfund (jo, det finns!) ska höjas, men samtidigt vill han minska den politiska styrningen av statliga bidrag.
Lennart Sacrédeus kräver att prövningsgränsen för aborter sänks från 18 till 12 veckor. Han vill även ha mer av avhållsamhet i sexualundervisningen: "Sverige behöver inse att sex kan vara förknippat med risker."
Sacrédeus tycker vidare att alla bostadsrättsinnehavare ska vara med och betala för ett nationellt bostadsrättsregister.
Kjell Eldensjö kräver att staten ser till att kommunerna erbjuder "äktenskaps- och relationsutbildningar", dessutom vill han kriminalisera skenäktenskap.
Chatrine Pålsson Ahlgren vill (liksom Hägglund) kraftigt sänka införselkvoterna. Verklighetens folk ska nämligen bara få ta med sig den alkohol det "kan bära med sig över gränsen", tycker hon.
Känn smattret från pekpinnarna. Ja, där sitter de uppe på sina höga hästar i riksdagen, detaljstyr och talar om hur andra borde leva och tycka och tänka. Precis som frihets-kämpen Göran Hägglund skulle ha sagt.
Och här sitter vi vid våra köksbord, lyssnar på vår Springsteen, och ser en växande klyfta mellan Göran Hägglund och hans riksdagsgrupp.
Och vi undrar lite försynt om Hägglund är införstådd med konsekvenserna. Och om han verkligen menar vad han säger. Ge oss åtminstone ett konkret förslag på vad som ändrats i regerings-partiets traditionella sociala ingenjörskonst.
Slut med livstilsförmynderiet? Herregud. Här krävs verkligt radikala åtgärder: fixa en krisgrupp till folkhälsominister Maria Larsson.