Den långa Lavalresan har nu nått sitt slut. Arbetsdomstolen, AD, dömde i går facken att betala ett skadestånd till Laval.
Jag minns hur resan började för min egen del; hur jag körde ut till Vaxholm i december för fem år sedan för att besöka det skolbygge som sedan skulle bli världsberömt i hela EU. Och jag minns hur mina vindrutetorkare krånglade för nära ett dike.
I stället var det facken, främst Byggnads men även Elektrikerförbundet, som körde i diket. Inte minst för den osmakliga "Go home-blockaden, men även för den arroganta attityden inför EG-rätten.
Jag minns hur fackens juridiska ombud protesterade i AD mot att domstolen ville inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen, "för så brukar vi inte göra i Sverige".
Jag minns hur den dåvarande socialdemokratiske ministern Hans Karlsson (fd avtalssekretare i LO) lade sig i denna juridiska process. Han illustrerade tydligt att AD inte är någon självständig domstol, utan ett korporativt partssammansatt påfund från en svunnen tid. Och som nu borde avskaffas för rättssäkerhetens skull.
Det är förstås välkommet att Laval får ett slags postum upprättelse. Dotterbolaget Baltic i fråga gick ju i konkurs i mars 2005. Förutom det allmänna skadeståndet borde Laval också ha fått ett saftigt ekonomiskt skadestånd.
Men jag kan faktiskt förstå de fackliga protesterna mot skadestånds- och rättegångsnotan. Och det kan möjligen chockera någon ombudsman på Byggnads.
För hade det funnits någon fullständig rättvisa så borde Arbetsdomstolen vara skadeståndsskyldig. Det var faktiskt AD som 22 december 2004 gav facken grönt ljus att fortsätta sin blockad ute i Vaxholm. Trots att varningsklockorna ringde från den EG-rättsexpertis domstolen saknade.
Jag kritiserade då AD:s hemmasnickrade tolkning av EG-rätten, och tyckte att AD borde ha frågat EG-domstolen om råd innan man ställde sig på Byggnads sida.
Men det gjorde man alltså inte och fackens lekmannadomare var förstås mycket nöjda.
Det är nu två år sedan EG-domstolens dom kom. Att det ska två hela år för AD att ta ställning i en självklar skadeståndsfråga säger också en del om kvalitetsproblemen i vårt rättsväsende.
En av de största retoriska fackliga bluffarna om Lavaldomen är den om att kollektivavtalen skulle vara hotade. Men LO-facken har ett ständigt behov av en yttre fiende och när Moderaterna kramar kollektivavtalen har Lavaldomen blivit ett slags substitut.
Någon som tror att Byggnads slutat jaga lettiska byggföretag?
Nej, just det.
I Byggnadsarbetaren framgår att facket vill ha bort det lettiska UPB, en underleverantör vid ett bygge utanför Uppsala. Orsak: letterna tjänar "endast" 1147 kronor om dagen.
För letter som jobbar tillfälligt i Sverige är detta en förmögenhet. Kan behövas för att ha råd att betala av lånen till den fackligt närstående banken Swedbank.