Och i sin finansplan varnar Borg för en "överhängande" risk för skattehöjningar för att finansiera det fjärde jobbskatteavdraget. Det skulle i så fall ske med "mindre skadliga skatter". Och då kan det handla om höjda miljö- och alkoholskatter, förtydligade Borg efter budgetdebatten i riksdagen.
Socialdemokraterna är å sin sida fullt upptagna med att stämpla Borg & co som "ansvarslösa" skattesänkare med "lånade" pengar. Ett trovärdighetsproblem är att partiet i sina motioner ställt upp på tidigare skattesänkningar. Med samma lånade pengar.
Själva definitionen på konjunkturpolitik är dessutom att underskotten växer i kristider. Man kan inte både kritisera "skenande underskott" och sedan bjuda in Keynes på efterfesten i sin budgetmotion.
Thomas Östros gör som vanligt i riksdagens budgetdebatt ett stort indignationsnummer av "pensionärskatten": att en utebliven skattesänkning är lika med en höjning. Här handlar det om målgruppstänkande. Pensionärer är överrepresenterade i gruppen tv-tittare en måndagsförmiddag.
Östros hoppas nog att pensionärerna glömt att han i regeringsställning utförde motsvarande jobbskatteavdrag. Då under den kryptiska beteckningen "kompensation för höjda egenavgifter".
Nu sänker i och för sig regeringen skatten för pensionärerna med 3,5 miljarder kronor. Det innebär att Östros kommer att lova högre skattesänkningar för just denna grupp. Med lånade pengar.

I budgettider är det högkonjunktur för desinformation. Miljarder bollas fram och tillbaka utan att sättas i sitt sammanhang. Snygg tv-grafik, visst, men vad betyder egentligen de där 10 miljarderna i statsbidrag?
Hur mycket gör den kommunala sektorn av med per år? Svar: 728 miljarder kronor 2008.
Om detta får vi sällan höra eller läsa i medierna. Jag har länge retat mig på denna konsekventa brist på att relatera beloppen.
I finansplanen framgår att Anders Borgs nya skattesänkningar på motsvarande 14 miljarder faktiskt bara motsvarar en procent av den offentliga sektorns totala skatteintäkter på 1 417 miljarder kronor i år. Denna enda procent tycks ändå innebära himmel eller helvete för vår framtida välfärd.
Självklart är uppgifterna osäkra i dessa kristider, men ändå långt ifrån bilden av de gigantiska skattesänkningarnas regering.
Statsskulden, som andel av BNP, har valåret 2010 stigit med ett par procentenheter och hamnar runt 45 procent även de följande åren. För att få vara med i euroklubben måste man ligga under 60 procent, vilket Sverige alltså klarar med råge.
Vari består då de "skenande underskotten" som Thomas Östros ständigt varnar för? Mörkar man på finansdepartementet?
Jag tror snarare att det handlar om motsatsen. Borgs verkliga valbudget är inte vad som står i denna upplaga, utan vad som levereras i vårbudgeten och under valspurten.
I dag är Borg betydligt mer pessimistisk än andra prognosmakare. När KI säger 1,5 och Nordea 2,8 i BNP-tillväxt nästa år, då säger Borg blott 0,2 procent. Och högre tillväxt drar upp skatteinkomsterna.
Genom att medvetet underskatta tillväxten och överskatta arbetslöshetstalen har Borg bäddat för att kunna leverera goda nyheter under valåret 2010. Jag gissar att han då kommer säga något om att regeringens "ansvarsfulla" ekonomiska politik har givit resultat.