Ett plus ett blir två. Men i Sverigedemokraternas skuggbudget blir det minst tre.
Med sitt budgetalternativ på 80 sidor vill SD att väljarna ska ta partiet på lite större allvar. Glöm det.
Är det då inte välkommet att partiet lägger sin politik på bordet?
Jo, absolut. Men en seriös granskning av SD:s ekonomiska politik går egentligen inte att göra då många av siffrorna är helt plockade ur luften.
SD försöker bemöta detta med att man saknar utredningsresurser. När det gäller partiets huvudfråga - invandringspolitiken - är denna brist plötsligt som bortblåst. Här räknas tusenlappar på enskilda budgetposter för att ge sken av exakthet.
Bara för att nämna ett elementärt räknefel: det gäller att kunna skilja på brutto och netto i de statsfinansiella kalkylerna.
SD räknar inte med bortfallet av intäkter från moms eller punktskatter i sin budget. Får Jimmie Åkesson tusen kronor i bidrag kan 250 kronor gå tillbaka till staten beroende på vad han konsumerar.
Står SD till höger eller vänster i den ekonomiska politiken?
Man står överallt. Här klipps det och klistras från andra partiers budgetmotioner för att försöka fylla ut den egna politiken. De rödgrönas förslag om en riskkapitalfond finansierad med en extra vinstutdelning på 5 miljarder kronor har kopierats rakt av. Utan att källan anges, förstås.
Sanningen är förstås att SD kan föreslå vad som helst. Partiet kommer aldrig att få regeringsansvar. Och kommer man in i riksdagen ser budgetlagen till att deras alternativ blir till en gäspning i finansutskottet. Det krävs nämligen ett enigt budgetalternativ från oppositionen för att fälla regeringens.
Vad vill SD spara på mer än flyktingpolitiken?
På biståndet. Partiet vill sänka enprocentsmålet till 0,7 procent. Detta är ett gigantiskt trendskifte; partilinjen har tidigare varit höjt bistånd till 1,75 procent - eller mer - med motiveringen att flyktingar ska hjälpas utomlands för att de inte ska komma till Sverige. Enligt SD:s tidigare argumentation accepterar partiet alltså att antalet flyktingar nu ökar.
Går budgeten ihop?
Omöjligt att säga. På sida 37 säger man sig spara 7,5 miljarder kronor på att lämna EU. På sidan 62 är denna "besparing" plötslig borta. På sidan 36 talar man istället om en "EES-avgift på 3,4 miljarder kronor. Sammanlagt tre olika besked alltså.
Någon angiven budgeteringsmarginal finns inte heller.
Vilken finanspolitik vill SD driva?
Återigen: omöjligt att säga. Å ena sidan kritiserar man regeringen för att "med lånade pengar bedriva en av västvärldens mest aggressiva finanspolitik". Därefter är budgeten fylld av krav på nya utgifter, höjda ersättningar i a-kassan och i sjukförsäkringen. Miljarder regnar över kommunerna, försvaret och pensionärerna.
Och jobbskatteavdraget?
SD välkomnar både arbetslinjen och jobbskatteavdraget. Plus bidragslinjen. Dessutom tycker man att "konkurrensen om jobben tillåtits öka på ett högst oansvarigt och ogynnsamt sätt." Här brister partiet återigen i logiken då man samtidigt vill öka konkurrensen om jobben genom fler undantag i las. Att vara mot något man också är för är ju en passande populistisk egenskap.
Vad tycker SD om arbetskraftsinvandringen?
Jodå, det kan finnas "kompetensluckor", men de ska ska endast fyllas från "västländer". Möjligen har Jimmie Åkesson en helt egen jordglob: SD vill samtidigt ha ett EES-avtal vilket inbegriper arbetskraftsinvandrare från hela EU, och där ingår som bekant en hel del östländer.
Indien har annars gott om framstående matematiker. De skulle kunna fylla kompetensluckorna hos SD.
