EUROKRISEN
En trappa upp i Skandiasalen har riksdagens EU-nämnd samlats. Fredrik Reinfeldt ska i god demokratisk ordning förankra sitt förhandlingsmandat inför kvällens dramatiska EU-toppmöte. Reinfeldt vars förmåga att se dyster ut är oomtvistad ser ut att slå nytt personligt rekord.
Nog är läget allvarligt. Efter firma Merkozys kompromissförslag i måndags förväntar sig finansmarknaderna att EU-ledarna ska komma till skott i Bryssel. Men Angela Merkel och Nicolas Sarkozy har, bland mycket annat, inte preciserat hur de automatiska sanktionerna för budgetsyndare ska fungera.
Reinfeldt konstaterar att "vi väntar på konkreta förslag som ännu inte presenterats". Han lovar att återkomma per telefon till EU-nämnden om det behövs.
Marie Granlund (S), vice ordförande i EU-nämnden, beklagar sig över det demokratiska underskottet i EU och att det går alldeles för snabbt. Men hon och Miljöpartiets Ulf Holm ger ändå Fredrik Reinfeldt ett öppet förhandlingsmandat.

S och MP förtjänar ett erkännande för att de uppträder ansvarsfullt, särskilt MP som fortfarande rymmer så många EU-motståndare. De hade ju kunnat säga blankt nej till att Sverige ska vara med och förhandla fram det stora steget in i en finanspolitisk union för euroländerna.
Och apropå demokratiskt underskott: Kommer dessa partier förklara för sina medlemmar och väljare varför de ställde upp bakom regeringens EU-linje inför nattmanglingen i Bryssel?
Det är också anmärkningsvärt att S och MP inte ställer sig bakom Merkozys krav på fördragsförändring. En sådan hade skickat frågan om finanspolitisk union till EU-ländernas parlament, vilket medfört ett antal folkomröstningar. Det brukar ju anses vara mer demokratiskt.
Nu tror sig EU-presidenten Herman van Rompuy ha hittat en nödutgång i Lissabonfördraget så att ett en fördragsförändring kan undvikas. Det är också Sveriges linje - inklusive S och MP.
Jag vill varna för att nu blir det EU-tekniskt:
I artikel 126 i fördraget hänvisas det till bifogat protokoll nummer 12, "Om förfarandet vid alltför stora underskott." Detta protokoll kan skrivas om av ett enigt toppmöte och ECB och Europaparlamentet behöver bara "höras", enligt artikel 126.
Det politiskt kontroversiella är förstås vad detta nya protokoll 12 fylls med. I detta avancerade förhandlingsspel har Merkel trumf på hand. Hon har alltså krävt (1) fördragsändring och förklarat att blir den inte av så skriver euroländerna (2) en egen överenskommelse vid sidan av.

Men ettan är politiskt omöjlig, tänk på alla ovissa folkomröstningar. Tvåan skärper konflikten och avståndet mellan euroklubbens 17 medlemmar och de 10 utanför och är därför knappast önskvärd. Därför kan Merkel pressa sina EU-kollegor på eftergifter för att acceptera protokoll 12.
De verkar ha tänkt extremt taktiskt där i Berlin.
Lilla Sverige som valt att stå utanför euron har förstås inte så mycket att säga till om. Vi kan förhoppningsvis vara lika konstruktiva i Bryssel som S och MP var i EU-nämnden. Sedan får Håkan Juholt och Åsa Romson i efterhand försöka förankra linjen om mer av överstatlig ekonomisk politik i EU.
Vi behöver prata mer EU i Sverige.


Eric Erfors
ledarskribent