I stället ska det handla om hur regeringsjobbet kan bli effektivare och hur ministrarnas ansvar kan framstå som tydligare inför väljarna.
Nog är personfrågan viktig, men när det nu är högkonjunktur för ministerspekulationer är det få som uppmärksammar hur central regeringskansliets organisation är för politiken.
Här är nio möbleringsråd till Fredrik Reinfeldt.

1. Gör regeringen större. Detta är något av ett tabu, men i praktiken fungerar de politiskt tillsatta statssekreterarna i dag som ett slags juniorministrar. De åker som vikarier på EU-möten eller genomför andra viktiga politiska förhandlingar. Jöran Hägglund (C) på näringsdepartementet har varit Sveriges "bilkrisminister".
Men Hägglund, liksom övriga statssekreterare, är inte utsedda av statsministern. De är makthavare i det fördolda och behöver heller aldrig riskeras att prickas av KU.
Enligt brittisk förebild bör Reinfeldt dessutom bilda ett inre kabinett i regeringen.

2. Lägg ner integrationsdepartementet. Posten och ansvarsområdet flyttas till arbetsmarknadsdepartement där den hör hemma. Inget är bättre för integrationen än just arbete.

3. Avveckla handelsministern. Handelspolitik är en EU-fråga och kan hanteras av EU-ministern.

4. Tillsätt en biträdande justitieminister. Ett av de mest arbetstyngda departementen behöver förstärkas, gärna med en utbildad jurist. Då tvingas advokat Bodström också sluta skryta med sin examen.

5. Anders Borg behöver ännu en minister vid sin sida. Utse en skatteminister som kan säkra intäkterna och förbereda en ny skattereform.

6. Skrota jordbruksdepartementet. Sverige har inget särskilt frisördepartement och jordbruk är en näring som alla andra. Frågorna bör tas över av näringsdepartementet. (Även om vissa, med hänvisning till EU-miljarderna brukar anse att politikområdet borde placeras under biståndsministern).

7. Sverige behöver en företagsminister. Eller med andra ord, en biträdande näringsminister som verkligen kan fokusera på företagens villkor. Förhoppningsvis kan då de omtalade regelförenklingarna nå en betydligt högre nivå.

8. Ge oss en bolagsminister. Hon eller han ska ha ett eget departement och ansvara för de statliga bolagen och kommande försäljningar. Statens företag är i dag värda omkring 500 miljarder kronor samtidigt som näringsdepartementet lider av akut underbemanning. Enheten för statligt ägande har bara ett 30-tal tjänstemän vilket delvis förklarar Maud Olofssons sjabbel med Vattenfall. Tidningen Affärsvärlden påpekar att Investor har en portfölj värd omkring 150 miljarder och 156 anställda.

9. Tillsätt en framtidsminister. Ministern ska ha en egen stab i statsrådsberedningen. Låter det flummigt? Jo, så är det, men arbetsuppgifterna är oerhört viktiga. Det här får bli regeringens egen tankesmedja som får damma av globaliseringsrådets alla utmärkta rapporter och ta sig an de stora framtidsfrågorna: Sveriges konkurrenskraft, samhällsplanering och vår livsmiljö.
Till sist: jag utgår ifrån att Fredrik Reinfeldt och Moderaterna fortsätter att dela med sig av ministerposterna till sina i dag ännu något mindre samarbetspartier. För alliansens bästa.